Aftonbladet – 16 september 1846, sida 1

— Act, min engel! nu går du alltför långt, yttrade grefven, hvilken i början varit glad att få nedsätta sin vin i sin makas ögon, emedsn han redan med en viss oro märkt, alt hon salta . t allt för högt värde på Thaddeus, men som dock höll alltför mycket af denne, för att nu vilja syndaren3 död. — Det är en man med stot karakter, erto; Adam. N — Hvad menar du? — Jag menar att, då han jieke kostat på henne mer än tiotusen franes, så skul:e han ingalunda handla som en poleck, ifall han icke, efter er:-ållandet af ett sådant bref som detta, skyndade att sända henne penningar, till betalande af hennes skulder. — Men han kan ju ruinera dig på det sätet, sade Clementine med den hvassa tonen hos parisiskan, då hon uttrycker sitt kaitartade misstroende. — Åh nej, svarade Adam. Jag känner honom; han skulle för vår skull. ge pa uppcff-a Malaga. 3 — Jo jol:;. vi finge väl se de! — Om jag märkte, att bans väl fordrade det, så skulle jag icke tveka alt bedja konom genast öfvergifva henne. Jag skall imedlertid hafva ögonen öppna. Paz, som under hela vår bekantskap varit så nykter ceh ordentlig, har Nu, sedan han kom i slanzen med den der oordentliga -vinnan, mer än en gång kommil irucken em, enligt hvad Constantin berättat mig. GG Jl-om ban skulle låta förleda sig till Irycken asap, så skulle jag sörja deröfver liks mycket om om ban vore min son.