Aftonbladet – 15 september 1846, sida 3

plitlig all mensklig tillgifvenhet är.... En hund som vi uppfödt, öfvergifver oss icke i nöden Exekutionsbetjenterne bafva annamat allt, : pi hyresvärdens vägnar, som ej har något bjerta och på juvelerarens, hvilken omöjligen kar förmås att vänta i tio dagar; ty — sätter man bara sin Lit till er, j herrar, så går krediter sin kos under tiden. Hvilken belägenhet för 2n flicka, som har ingenting att förebrå sig om icke det, att hon då och då gjort en mar lycklig! — Min vän! jag har burit till Mon! de Piete allt hvad som egde något värde. Jag har nu isgerting annat än minnet af er, oc! den svåra årstiden iofaller. Jag haringen vec ptill vintern, emedan man under hela denn; tid icke ger annat än mimodramer på bule varden, der jag har nästan ingenting att göra annat än några stumma roller, hvaraf en qvinna icke kan försörja sig. Huru har ni vä pkunnat misstaga er på det ädla i mina tänke. psätt?... ty ingen menniska kan väl på me vän ett sätt uttrycka sina känslor. — Ni, som så mycket syntes glädja er öfver mitt välstånd hsur kan ni så kallsinnigt gifva mig till pris å 2 ändet? — O, min enda vän på jorden! In nen jag åter går in på att med Buthors trupi stryka omkring på marknader — ty på dett: sätt förtjenar jagy dock mitt lifsuppehälle — : it jag velat veta om jag har för2 er icke. Om jag skulle komma til ika på er, då jag boppar in på cirkus, pså skulle jog kunna bryta benen af mig, i det jag gjorde ett falskt steg. — Vare huru som hei:t, så är :ag för hela min lifstid er tilgifn: Marguerite Turquet.