Aftonbladet – 15 september 1846, sida 2

— Åb, leppri! när man är kär, så tycker man om allt hvad som tillhör föremålet. — Är det en engelsman? De tycka om hästar, de. . — Nej; han ser mig ut att vara spanjor. — Så mycket sämre. Man säger att spanjorernas affärer äro dåliga, nu för tiden... Blif då qvar hos mig, madam Chapuzot, att jag ej må se alltför öfvergifven ut. — Hvem söker ni, min herre? frågade madam Chapuzot, då Paz inträdde. — Jag söker mamsell Turquet. — Min dotter, här är någon som vill tala vid dig, yttrade portvakterskan, i det hon kråmade sig. Ett streck, hvarpå linnekläder voro upphängda till torknings, tog hatten af kaptenen. — Hvad önskar ni, min herre? frågade Malaga, i det hon upptog Pazs hatt. — Jag har sett er på cirkus, svarade han. Ni har erinrat mig om en dotter som jag förlorat; och till minne af min älskade Heloise, med hvilken ni bar en förvånande 1.khet, vill jag göra er godt, om ni tillåter det. — Kors bevara mig! men så var då god och sitt, herr general! ropade madam Chapuzo0t. Man kan icke vara hederligare än ni är, min herre, och icke artigare heller. — Jag är alideles icke artig, min goda tumma, svarade Paz. Jag är en förtviflad fer, som söker satt bedraga mig genom en tillfällig likhet. — Jag skal således passera för er doiter? sade Mslaga med mycken sughet. — Ja, svarade Paz. Jag skall stundom komma och heisa på er; och på det att illusionen