Aftonbladet – 15 september 1846, sida 2

Paz gick dit en gång i veckan ungefär oeh tillbringade der en knapp timma; dock alltid i salongen, ty han kunde aldrig förmås att inträda i boudoirn, än mindre i Malagas kammare, oaktadt de. aldr:s ugaste uppmaningar, både af den vackra kons:r derskan sjelf och af madam Chapuzot. Pez wvaderrättade sig om alla de små omständigheter, som rörde den unga bajaderen cebh hennes både fordna och närvarande lif, och qvarlemnade hvarje ging vid bortgåendet tvenne fyrtio-francsstycken på spiselkanten. — Han ser mycket kall ut, yttrade madam Chapuzot. — Usch ja! den karlen är kall, som rimfrost, svarade Malaga. — Men han är god och hederlig, ropade Chapuzot, förtjust dfver att se sig klädd i fint, ljusblått kläde från Elbeuf, i likhet med en ministers kontorsdräng. Medelst sina periodiska skänker, förlänade Paz Marguerite Turquet en pension af trehundratjugo franes i månaden. Denna summa, sammanlagd med hennes usla lön vid cirkus, kom henne att föra en lysande lefnad, jemförelsevis mot hennes förra elände Inom cirkens personal voro tu de befängdaste sagor gängse angående Malaga och hennes hastiga Jycka. Konstriderskans fåfänga förmådde henne att till sextiotusen francs uppskatta den lilla våning hon bebodde och som icke kostade den försigtige kaptenen mer än sextusen francs. Man tyckte och sade att Malaga bade pengar som: gräs, ty hon kom ju ständigt till cirkus i nya klädningar, shawlar, shaw