må vara fullkomlig, så skall jag byra er en rikt möblerad våning. oo— Jag får våning och möbler! sade Malaga med en blick på madam Chapuzo!. — Och tjenstfolk med och allt hvad ni behöfver, tillade Paz. Malaga betraktade den främmande från hulfvud till fot. — Från hvad land är min herre? frågade hon. — Polen. — Då mottager jag anbudet. P3z gick och lofvade återkomma. — Det der var mig en besynnerlig passagerare, yttrade Malaga till portvakterskan. Jag är bara rädd att han vill ha mig på kroken endast för att spela någon intrig. Nå... de får gå! IV. En oförstådd man. En månad efter detta besynnerliga besök bebodde den vackra konstriderskan en liter nätt våning, obeskrifligen väl möblerad af grefve Adams tapetserare; ty Paz ville att man i hotell t Laginsky skulle tala om hans dårskap. Malaga, för hvilken detta äfventyr var en saga ur Tusen och en natt, betjenades af Chapuzot och hans hustru, hvilka voro på en gång hennes tjenare och hennes förtrogna. Både de och Marguerite Turquet afvaktade med otålighet upplösningen på denna besynnerliga gåta; men efter ett helt qvartals förlopp visste hvarken Malaga eller madam Chapuzot huru de skulle förklara den polske grefvens nyck.