Aftonbladet – 14 september 1846, sida 3

akademiens handlingar.) Akademiens sekreterare begärde att få fästa skademiens uppmärksamhet på en kedja af försök, som under loppet af nästlidna år blifvit bekantgjorda af baron Reichenbach i Wien, öfver de verkningar, som af dynamiderna, d. ä. ljus, värme, elektrisk och magnetisk polaritet, frambringas på personer, hvilkas nervsystem är i det slags tillstånd, att de, antingen af sig sjelfva eller genom konstens åtgärd, förfalla i somnambulism, och hvilka ban med ett gemensamt namn kallar sensitiva personer, Hr Reichenbach har genom dessa försök funnit, att om en metalltråd af flera famnars längd tedes från ett rum, der allt ljus är fullkomligt uteslutet, Jin i ett annat och på något ställe af tråden i det sednare ett starkt solljus får falla, så ser en sensitiv person; stäld i det mörka rummet, några få ögonblick derefter, från ändan af tråden en utIströmning af ett svagt ljus, osynligt för en person med frisktnervsystem. Riktigbeten af den sensitives förnimmelse kan af den icke sensitive ej med tillförlitlighet kontrolleras, och man måste förtro sig åt lika uppgifter af olika sensitiva personer. Imedlertid her herr Reichenbach lyckats finna en utväg att häri komma till en bestamd kontroll. Sehreteraren uppläste derefter följande utdrag ur en hr Reichenbachs skrifvelse från Wien af d. 44 nästlidne Mej: Det föll mig in att försöka låta de fergade strålarna af spectrum prismaticum falla på den ena hoprullade ändan af en sex famnar lång jerntråd, hvars andra ända leddes in i ett alldeles mörkt rum, der en sensitiv person befann sig. Detta försök erbjöd stor tillförlitlighet, emedan denna person icke kan veta hvilketdera af de olika färgade ljusen man låter falla på trådensandra ända. Hvad sägen j väl, då jag berättar eder, att det blå ljuset gaf en blå, det röda en röd, o. s. v. hbvart och ett sin färg åt den ljusström, som af den sensitiva uppfaitades från trådens andra ända i det mörka rummet, och att således verkningen af det färgade ljuset fortplantade sig med samma färg genom den sex famvar långa jerntråden? Härvid må dock den afvikelse anmärkas, att då det violetta ljuset föll på trådens ena ända, beskref den sensitiva ljusutflödet från den andra såsom utgjordt af åtskiljdt blått och rödt Jagändrade sedan försöket på det sätt, att jag upptog spectrum på ett brännglas af en fots vidd, och lät den deraf bildade brännpunkten af i kanten iriserande hvitt ljus falla på den hoprullade ändan af tråden. Den i sensitiva fan nu ljusutströmningen från spetsen i det mörka rummet pråla meåd regnbågens färger. Fyra sensitiva personer, af hvilka tvenne befunnos i sjukdomstillstånd, men tvenne voro i öfrigt friska, gjorde, vid de med dem, hvar och en för sig, anställda försöken, alldeles lika uppgifter, endast dens ena ända åtgingo 9 till 3 sekunder, innan den sensitiva märkte det vid trådens andra ända. Ljus, polariseradt genom refraktion, gaf ett gulaktigt ljus från ändan i det mörka rummet; men po: lariseradt genom reflektion från glas, under en vinkel af 35, gaf ett blåaktigt. I sammanhang härmed anförde herr Huss, det han å serafimer!asarettet eftergjort några af herr Reichenbachs försök med mineralmagnet ä så kallade sensitiva personer. Dessa försök bafva dock varit för få, för att deraf kunna draga några mera bestämda slutsatser, hvarföre herr Huss vid deras meddelande reserverade sig mot antagandet af de resultater ban erhållit. Svårigheten ett under dessa försök utreda hvad som är verkligt eller icke verkligt, hvad som beror på den sjukes fantasi eller icke, ligger deruti, att dylika så kallade sensitiva personer tyckas så gerna vilja leda experimentatorn bakom ljuset, och, då de finna s:g väcka uppmärksåmhet, vilja stegra denna så högt som möjligt. — Hr Huss vore likvisst benägen att tro, att detta sträfvande hos dylika sjuke ej är ett begär att bedraga, utan ett symtom af deras sjukdomstillstånd, hvilket omedvetet påtvingar sig dem. Om således i vissa fall sanningen af det man tror sig uppfatta både kan och bör dragas i tvifvel, qvarstå dock andra fall; hvilka lemna föga rum för några tvifvel. a) Strykningar med magneten uppfattas stundom som en kall, stundom som en verm vind eller blåsning. Vid fortsatta strykningar erfara somliga en känsla af behaglig. domning, andra åter af obehaglig retning. I förra fallet kan sömn inträda, il! sednare kunna smärtsamma konvulsioner och ryckmed skilnad i afseende på den olika styrkan af förnimmelsen. Vid ombyte af färgadt ljus på trå-, ningar uppkomma. Härvid visar sig olika verkan j af magnet och af kristall, så att somliga, på hvilka den förre inverkade ofördelaktigt, säga sig erfara en behsglig känsta af den sednare. På flera utöfvar hvarken den ene eller den andre någon kännbar verkan. Genom fortsatta strykningar tyckas stundom nevralgiska smärtor och konvulsiviska anfall lindras, ja för tillället upphöra; stundom visa de under samma förhållanden ej ringaste effekt. Den sömn, som uppkommer af fortsatta strykningsr, synes Vara Ovanligt lugn, och kan fortfara från några timmar ända till hela dygnet. b) Då magneten lägges under hufvudet, t. ex. under kudden, och dess ankare i maggropen, erfara somliga häraf alls intet, somliga erfara en känsla af tyngd och domning i hela organismen, somliga återfalla i sömn eller dvala. Några hafva förblifvit i dylikt sömneller dvaltillstånd I 42 å 24 timmar, j i ett fall fortfor det oafbrutet i tre hela dygn. c) I ett fall uppfattades, af flere tillstädesvarande läkare, då magneten var placerad under hufvudkudden och ankaret låg i maggropen, en tydlig och stark dragning af det upplyftade ankaret mot kroppen. d) Ingen af de sjuke bar kunnat uppfatta någon emanation af ljus från mMagneten; möjligen voro de använda magneterna dertill för svaga. . e) I medicinskt hänseende-har ej någon kuratif effekt af magnetens användande på ett eller annat sätt erhållits, utan endast en palliatif lindring i sådana fall der sömn inträdt, då den sjuke under sömnen varit befriad från de nervösa. tillfälligheter, hvaraf dessa sensitiva personer vanligtvis lida. pre RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER.