Aftonbladet – 14 september 1846, sida 2

ller sin späda fot, för att befria sig från re å fyra karlar. Hon kan med skäl kallag symnastikens gudinna. — Ja, men hon måtte vara dum cch rå. — Ingalund2, svarade Paz. Hon är qvick ch rolig, som hjeltinnan i Peveril af ijeiletn. Likgiltig och. obetävksam som en zigenerska, säger hon allt hvad som faller henne ;u;. Hon länker icke mer på framtiden, än ni på de slantar, dem ni kastar åt en fattig. Sundom andfalla henne sublima yttranden. Aldriy skulle man kunna öfvertyga henne, att en gammal diplomat är en skön yngling, och en hel million skulle icke förmå henne att ändra mening. Hennes kärlek är beständi :, såsom hela bennes karakter. Frisk och star: om skögens ek, är bon alltid lika vacker. 1):nes tänder likna trettiotvå orientaliska perlo , infattadei korall. Hennes lilla mua är den tåckaste i verlden. Men -boa tycker om stora, starka, resliga karlar, de må för öfrigt vara hvad som hels: sjömän eller soldater. Hennes lärare, en ömklig Cassander, öfverhopade henne med stryk, och han sjelf deremot hade behöft millioner slängar, innan han kunde förvärfva sig hennes skicklighet, vighet, spänstighet och rojukhet. — Ni är ju alldeles förryckt i den der Malaga! sade grefvinnan. — Hon kallas icke Malaga på affischen, inföll Paz, liksom litet stucken. Hon bor på gatan Saint-Lazare, i en liten våning tre trappor upp; klär sig i silke och sammet och lefver som en prinsessa. Hon har tvenne stags tillvarelser: hennes marknadslif och heanes lif som vacker qvinna. — Och tror ni att hon älskar er? — J2, hon älskar mig, derföre att — men ni skall skratta deråt... endast derföre attjag är polack. Hon ser alltid polackarne hoppande i Elsterfloden, såsom man ser dem på gravyrn öfver Poniatowsky; ty hvarje Frankrikes innevånare anser Elster, hvarest detär !omöjligt att drunkna, för en hisklig flod, der Poniatowsky blifvit uppslukad ... Men med allt detta är jag mycket olycklig, bästa fru grefvinna! (Forts. följer-)