Aftonbladet – 14 september 1846, sida 1

ee TTNfNffNNNSTDTUuTDGDG 0 syssla. Men nu mera lät Clementine icke lura sig af Paz, hvars blick en gång hade upplys henne. Ronquerolles, den skickligaste ambassadör, näst Talleyrand, och som så väl hade fyllt sin plats under sin korta beskickning, blel af sin brorsdotter underrättad om grefve Pazs höga värde, om allt det ädla hos denne man, hvilken sjelfvilligt gjorde sig till intendent hos sin vän, Laginski. — Och bur kommer det till att jag i dag ser herr grefve Paz för första gången? frågade markis de Ronquerolles. — Ab, det är skälmaktigt att förställa sig. sade Clementine, kastande på Paz en blick, som uppmanade honom att ombyta roll. Ack! vi måste, ty värr! bekänna det, äfven med fara att göra vår kapten mindre intressant än han hittills varit: Pez var, ehuru sin vän Adam vida öfverlägsen, icke egentligen någon stark man. För sin skenbara öfverlägsenhet hade han olyckan att tacka. Under de tider af elände, som öfvergått Warschau, hade han läst, studerat, tänkt; men denna skapelsens gåfva, som bildar den store mannen, hade han icke; och kan den väl någonsin förvärfvas? Paz, som endast var stor till bjertat, gick alltid upp till det sublima; men i fråga om känslor och tänkesätt, var han snabbare att känna än att tänka; sin tanka behöll han för sig, och hans tanka tjenad2e då till ingenting annat än att sönderfräta hans bjerta. Hvad är väl också en outtaiad tanka? Då grefvinnsn yttrat de sista orden, vexlade markis de Ronquerolles och hins syster en besynnerlig blick med hvarandra, i det de visade hvarandra sin systerdotter, grefve Adam och Paz. Det var en af dessa hastiga scener, som tilldraga sig endast i Italien och i Paris. På dessa tvenne ställen — undantagandez wid alla hof — förstå ögonen att uttrycka så många saker. För att meddela ögat hela själens makt,