Aftonbladet – 14 september 1846, sida 1

i sin vackra hatt. Tankfull fästade hon ögonen på alla de förbifarande. Denna blixt ur en stor och hittills resignerad sjil angrep hennes känslofullhet. Hvad var nu i hennes ögor Adams förtjenst? Ar det icke naturligt at man bör vara behjertad och ädel? Men kaptenen?... denne Thaddeus tycktes ega mod och själsstorhet i vida högre grad än Adam och syntes våra honom i alla hänseenden öfverlägsen. Hvilken olyeksalig tanka bemäktigade sig nu den -unga grefvinnan, i det bon ånyo märkte den kontrast som rådde mellan Thaddei vackra ech martialiska utseende och den spenslige, småvexe och verkligen fule grefvens, hvars utseende vittnade om den tvungnal rasförsämringen hos de aristokratiska familjerna, som hafva den manien att ständigt gifta sig inom hvarandra. Grefvinnan tänkte... den onde sjelf mi veta på hvad, men säkert är att hon under hela den öfriga promenaden satt med tankfull min och slö blick. — Ni äter middag med oss, annars blir jag ond för det ni icke lyder mig, yttrade hon till Thaddeus, i det vagnen stadnade. Ni är Thaddeus för mig, liksom för Adam. Jag känner de förbindelser, i hvilka ni står hos honom, men jag känner ändå bättre våra förbindelser till er. I utbyte mot tvenne ögonblick af ett ganska naturligt äde!mod, är ni ädelmodig hvarje dag och hvarje timma. Min far kommer hit till middagen, äfvensom min morbror Ronquerolles och min tant, fru de Serizv. Gå nu och kläd er. Så talade Clementine i det bon räckte sin hand åt Paz, som hjelpte henne ur vagnen. Thaddeus gick upp till sig, för att kläda sig till middagen. Hans bjerta slog på en gång af glädje och af den rysligaste ångest. Han gick ner i sista ögonblicket och antog under måltiden sitt vanliga skick af en fattig militär, som icke duger till annat än alt sköta cm intendent