Aftonbladet – 14 september 1846, sida 1

ten, njutande af att se den unga grefvinnan strålande skön, vid sidan af sin man, uti er prydlig kalesch med frustande hästar och ståt ligt livr — med ett ord: det lyckliga paret — Se, der står kaptenen, sade hon till grefven — Ja, nu är han lycklig, svarade denne Det är hans största njutning att se oss åka så bär. I hela Paris finnas icke grannare ekipager vackrare hästar än våra. Min vän Thaddeus njuter af att se oss alundade af alla. Du märker honom nu för första gången; men jag skall säga dig, jag, att han är här alla dagar. — Jag undrar hvad han nu tänker på, sade Clementine. i — Jo, det tror jag mig veta, svarade Adam. Han tänker på att vintern har kostat oss bra mycket och att vi nu skola reparera våra affärer, under vistandet i Bourgogne. Kaleschen krökte nu förbi den all, der Paz stod. Grefvinnan befallde kusken bålla och nödgade kaptenen att uppstiga i åkdonet och sätta sig midt emot henne. Thaddens blef röd som ett körsbär. — Det går ieke an, sade han. Jag förpestar luften för er; jag bar nyss rökt cigarr. — Än Adam då, röker icke äfven han cigarr? frågade Clementine lifligt. — Jo, men det är Adam, det, svarade kaptenen. — ÖOeh hvarföre skulle icke Thaddeus ha samma privilegium? sade gretvinnan småleende. Detta gudomliga småleende hade en kratt, som besegrade den unge mannens hjeitemodiga beslut. Han betraktade Clementine, under det att hela hans själs eld lig uti hans ögon, ehuru mildrad af den englalika tacksamhetskänslan hos honom, den ädle, som lefde blott uti, genom och för denna känsla. Grefvinnan lade armarna i kors under shawlen och tryckte hufvudet mot vagasdynorna, icke märkande huru hon hoptryckte plymerna