Aftonbladet – 12 september 1846, sida 3

död, förekommer bland annat följande skarpsinniga förklaring öfver hans gamla trosförvandters kolossala penningetillgånger: För alt undgå alla misstydningar får jag semärka, att mina forskningar öfver judarnes nationalrikesom, länder denna rikefoms innehafvare till största beröm. För sina ägodslar har Israels folk engast och allenast att tacka det höga begrepp om Gud, hvilket det sedan årtusenden bibehållit. Judarne tillbådo ett högsta väsende, som osyn!igt herrskar i himmelen, medan hedningarne, oförmögne att höja sig till det rent andliga, förfärdigsde sig ellahanda gyl!ne guder och silfvergudar, dem de tillbido på jorgen. Om dessa blinda hedningar, i stället för att slösa bort sitt guld och silfver på denna snöda afgudadyrkan, hade förvandlat det till mynt, och satt ut det på ränta, så skule de ha blifvit lika rika som judsrne, hvilka förstodo att med mera fördel placera sitt guld och silfver, till älventyrs i assyrisk-babyloniska statslån, i Nebukednezars obligationer, i egyptiska kaOslaktier, i Sigoniska femprocent och anira klassiska statspapper, dem Herran välsigost, likasom han plägar välsigna de mosderna.n — EN VANSINNIG TAGER REDBA PÅ EN ANNAN: På jernvägsstationen i Berlin inträffade nyligen följande ovanliga tilldragelse. Just som jernvägsträngen var färdig att afgå, framträdde till en af upesyningsmännen cn person och bad att man ett ögonblick måtte uppstijuta afresan, emedan en af passagerarne, den han utpeksde, rymt från en inrättning för vansinnige, och vore högst farlig att medtaga på resan. Detta framställdes så besiämdt och trovärdigt, att ehuru man hos den utpekade personen icke fann ringaste spår till sinnesrubbning, man. likväl förmådde honom att stiga ur vagnen, hvarefter tåget afgick. En poliskommissarie efterskickades och tillfrågade först angifvaren om dess yrke, och visteiseort, samt erhöll då till allas förvåning det förklarande, att angifvaren sjelf var patient vid Klingermanska inrättningen för vansinniga, att han tidigt på morgonen derstädes sett den angifne personen ligga bunden; han hade med tillåtelse utgått från inrättningen, och då han på dettat; sätt sammanträffat med den angifne personen, måste han antaga att denne rymt från inrättningen. Då begze personerna för öfrigt betedde sig ganska klokt, måste poliskommissarien följa dem till Klingermanska inrättningen, för att taga reda på sakens sammanhang. Här fann man alla i stor bestörtning, och det visade sig snart att den ene dårens uppgifter verkligen voro öfverensstämmande med rätta förhållandet. Den som blifvit hind:ad ifrån resan var en godsegsreftån landsorten, hvilken råkat i vansinne och begått destörsta galenskaper. Han misshandlade anhöriga och tjensteolk på värsta sätt, lät gräfva på sin gård en s:or bassin med smutsigt vatten, hvaruti han jemt badade sig och tvang tjenstefolket att bada sig med bonom. Han hade till och med anhållit förbiresande och låtit föra dem i badet. Man hade således sett sig tvungen att sända honom till ett dårhus i Berlin, der han blef så vild, att man måste lägsa honom i kedjor. Om morgonen hade det lyckats honom göra sig lös och utbryta en afjernstängernpa för fönstret samt sålunda komma ut ifrån inrättniogen. Han gick nu till en bekant, för hvilken han dolde hvarje spår till vansinne, och lyckades af honom få låna penningar till resan semt köpte en plats på jernvägsvagnen, och hade möjligtvis kunnat förorsaka stor olycka, i fall ban icke några minuter före afresan blifvit upptäckt af den andra dåren, cen konvelescent, som blifvit så tillvida återställd, att man tillät honom om dszgarna gå ut från inrättningen. — EN RYSK ArRME. Nyligen manövrerade för dekejserliga personerna vid Peterbof en här af 2000 kadetter, hvaribland mångas barn om 8 år, såsom dragoner medlansar, eller tscherkesser, pagekorps och artilleri. Man kan knappt tänka sig er sådan kontrast, som dessa små dravoner, med deres lansart, bildade mot de a? kronprinsen af Wuärtemberg anförda kyrassierregementerne, dessa bredaxlade, skäggiga jattar, till hälften klädda i jern, med fivgertjocka mentlar på ovanligt stora bästar, bvilka några dagar förut äfven inför hofvet gjort sina evolutioner. — En satirisk pari-ertidning Corsaire 8alan säger om marscha!k Bugesud, at ban i Algier löst stt stort problsm, nemligen dst, att oupphörligt mearchera, men likväl icke komma ett enda stag framåt. mm MM nn Rättelse. I A tonbladet för sistliane onsdag, Je 208, står på tredje sidan i noten 40) Tidskriften mm RAF. ta Pi doluiftam fras 20EE