Aftonbladet – 12 september 1846, sida 1

— Han älskar Polen; han begråter dess öde Hans enda förströelser bafva varit det under stöd, hvilket, mera i mitt namn än i hans, di och då blifvit sändt till några af våra arm: landsflyktige bröder. — Åh, hvad jag skall bålla af den hederlig mannen! utropade grefvinnan. Han förekom: mer mig enkel och sublim, liksom allt hvad sam är verkligt stort. — Ala de vackra saker, dem du hittills hör mig berätta om honom, fortfor Adam, som ådagalade den ädlaste råkerhet, i det han berömde sin vän, äro dock ett irtet, mot hvad jag : längden skulle kunna förtälja. Och för din enskilda del står du i mycken förbindelse ho: Thaddeus. Alla dessa oräkneliga småsaker, som pryda dn boudoir, har Pez uppfiskat, dels på auktioner, dels vid andra tillfillen, och fått dem ör rampris. Ah, han är, i det fallet, en skick: ligare köpman än någon af de parisiska. När du någon gång får se honom s!å på gården och med förnöje!se gnugga sina händer, så kan du vara öfvertygad att han har bortbytt en god häst emot en ännu bättre. Han lefver blott för mig, och hans största, hans enda sällbet är 2tt se mig grann, lysande, i ett herrligt ekipage eller på en ståtlig ridhäst. De pligter han älagt sg sjelf, har han uppfyllt och uppfyltei dem alt framgent, utan buller, utan väsen utan fjeck. — En afton tappade jag på whist tjugu tu. sen francs. Hvad skall Paz säga? frågade jag mig sjelf då jag kom hem. Paz lemnade mig summan, väl med en djup suck, dock utan at tadla mig med ett ord, icke ens med en blick