Aftonbladet – 11 september 1846, sida 2

Men den lilla fina grefvinnan hade redan förstått att göra sig till herrskarinna i sitt bus. Hon låtsade icke ens märka sin mans beundrande blickar; tvärtom kunde man i de blickar, dem hon förstu!et kastade på honom, läsa medvetandet af en skön parisiskas öfverlägsenhet öfver en småväxt, mager och rödskäggig polack. I. Två nya vänner från KHonomotapa. — Nu kommer Paz — yttrade grefven, som hörde steg genljuda i galleriet. Grefvinnan såg en sor, vacker och välväxt man iut:äda, hvars anletsdrag buro stämpeln af denna mildhet, som är en frukt af styrka och mod. Pez hade i största hast kastat på sig en af dessa tätt åtsittande rockar, som sommanhållas af sleifer och som man vanligen kallar polska rockar. En rikedom af svart, lockigt bår, ehuru illa kammadt, omgaf hans fyrkantiga hufvud, och Clementine såg en bred panna, hvit och slät som ett marmorblock, ty Paz böll i banden en kaschett med skärm. Denna hand var af berkuliska proportioner. Den starkaste helsa blomstrade på det välbildade anletet, prydt af en romersk näsa och som erinrade Clementine om Franserins vackra drag. En svart taft halsduk fulländade den martialiska bållningen bos denna hemlighet om fem fot och sju tum, med svarta ögon af en italiensk glans. Ovantligt vida, veckade pantalonger, så långa att man sig endast tåspetsen af stöfveln, förrådde att kapten Puz höll sig till det polska modet. Sannerligen skulle det icke, äfven för den minst romarseska qvinna, varit någonting pikant uti den verkligt skärande kontrasten mellan kaptenen och grefven, meilan denna lilla potack med det smala, intet sägande ansigtet, och denna väckra militär, emellan paladinen och palatinen.