Aftonbladet – 11 september 1846, sida 2

på ett ryskt batteri; han blef tilllångatagen. Jag var der. Detta drag af mod eldade mig. — Låtom 033 gå att betria bonoml sade jag Lill mina ryttare. Vi stormade batteriet och jag, tillika med sex man, sjef sjunde, befriade P.z. Vi hade i början varit tjugu; åtta undkommo — Paz inberäknsd. Då nu Warsechau en gång var såldt, måste man tänka på att komma undan ryssarne. Genom ea underlig ödets skickelse befunno vi oss tillsammans, Par och jag, på samma timmz: och på andra sidan af Weichseln. Jag såg der den stackars kaptenen arresteras af Pseus:rrne, som då hade viort sig till Rysslands jagihundar. När man lyckats uppficka en menwmska ur Styx, är mar fästad vid henne; således var jag ock iästad vid P:z. Detta gjorde att jag, heit obetänkt, lät taga mig till fånga, tillika med bonom, i hopp att kunna vara honom nyttig. Tvenne menniskor kunna rädda sig der, hvarest en ensam skule förgås. Tack vare mitt nama och några slägtskapsförsållanden till dem. af hvilka vårt öd2 berodde — ty vi voro då i Preussarnes händer — behagade main biunda för mitt afvikande. Jag utgaf min älskede kapten för en simpel goldat, en för detta tjenare i mina föräldrars hus, och vi vero lyckliga nog att komma till Darzig. Der gingo vi ombord på ett bolländskt fartyg, som seglade till London, dit vi anlände tvenne månader derefter. Min mor bade sjuknat i Engl.nd och väntade mig dit. Paz och jag vakade tillsammans vid beanes sjukbädd och skötte henne inull sista ögonblicket, hvilket i betydlig mån påskyndades zenom den lyckliga katastrofen af polska revolutonen; ty min mor sörjde djupt över sina iandsmäns ytyckliga öde. Efter hennes död lemnade jag London och tog P.z med mig til Frankrike. sådana olyckor, som dem vi hade genomgått, kunna tvenne män blifva bröder. (Forts. följer.)