Aftonbladet – 11 september 1846, sida 2

— Men verldens opinion angående min mans vän kan för mig icke vara likgiltig. -— Åh, min grefvinna! verlden åtnöjer sig så snart med det ordet: Det är ett original. Säg blott det ordet. Ett ögonblicks tystnad uppstod. — Ämnar ni fara ut? frågade Paz. — Ja, i fall ni vill fara med, svarade grefvinnan. — Gerna, om ni så befaller. Efter dessa ord aflägsnade sig polacken — Hvilken god varelse! utbrast Adam. Han är enkel, som ett barn. — Berätta mig nu ditt förbållande till honom, bad grefvinnan. — Min bista vän, sade Laginski, familjen P;z är af lika så gammal adel som vår. Under oroligheterna i Italien, vid medeltiden, flydde en vid namn P.zzi från Fiorens och redsatte sig i Polen. Han hade någon förmögenLet och kallades grefve. Denna familj, som utmärkte sig under de sköna dagarna af vår kungliga republik, har sedermera blifvit mycket rik och namnkunnig. Det uti Italien aftuggna skottet slog så djupa rötter hos oss, att det nu finns flera grevar af det grefliga huset Pez. I Florens hade familjen hetat P:zzi, men i Polen kallade den sig Psz. Imedlertid bör du icke undra om det, efter så lång tid, fanns både rikare och fattigare afkomlingar af denna gamla slägt. Vår Poz är en telnivg af en fattig familj. Faderoch moderlös och utan annan förmögenhet än sin värja, tjenade han vid storfursten Constantins regemente, då vår revolution utbröt. Hänförd af det polska partiet slogs han som en polack, som en patriot, som en karl, hvilken eger ingenting; — tre skäl för alt slåss tappert. I sista träffaingen trodde han sig vara åtföljd af sina soldater och rusade in