Aftonbladet – 11 september 1846, sida 1

är just att på en inskränkt plats kunna göra allting stort. Den unga grefvinnans boudoir utgjorde just ett koketteri hos den konstnär, åt hvilken grefve Adam uppdrog att på nytt dekorera hotellet. Ett fel ser man dock der, och detta fel är oundvikligt: der äro för många vackra småsaker. Kärleken vet icke hvar han skall taga plats bland alla dessa ornamenter, skulpterade på kinesiskt sätt, der ögat varseblir flera tusental af besynnerliga figurer, arbetade i elfenben, vaser af topas på en fot i filigramsarbete, mosaikarbeten, dyrbara utan att vara vackra, oljefärgstaflor ur holländska skolan; englar, utförda så som om de vore af GerardSeguin, hvilken icke vill sälja sina; vidare små statyer, skulpterade af snillen, som förföljas af sina kreditorer (en verklig uttydning af de arabiska mytherna), våra första artisters sublima utkast, lister af förgyldt bildhuggeri omkring de dyrbaraste indiska tapeter, dörrgardiner som bölja i gyllne vågor under ett dörrstycke af svart ek, hvarpå man ser en hel jagt föreställd i basrelief, möbler, värdiga en madame de Pompadour, en veritabelt persisk matta etc. Slutligen — för att göra alltsammans ännu mera förtrollande — upplysas alla dessa herrligheter endast af en halfdager, som intränger genom elt par täta, men tunna spetsgardiner. På ett pelarbord ligger, midt ibland en mängd antiqviteter, en fruntimmersridsadel, hvars knapp är skulpterad af rmademoiselle de Fauveau och som bevisar, att den förtjusande boudoirens ännu mera förtjusande egarinna tycker om att promenera till häst. Sådan är en boudoir från 4837, en samling af köpmansvåror, hvilka fågna ögat, liksom skulle ledsnaden bota det rörligaste och lifligaste societetslif i verlden. Hvarföre ingenting förtroligt, ingenting som väcker ljufva drömmar och alstrar lugn? — Hvarföre? — Derföre att ingen är säker på morgondagen.