Aftonbladet – 11 september 1846, sida 1

— Säg åt kapten Paz att jag önskar se hoz nom, men genast! — yttrade bon till betjenten, som afligsnade sig. — Och du tror dig få veta någonting på det sättet — sade greven småleende. Det torde icke vara öfverflödigt att anmärk?, det Adam och Cmentine, son blifvit gifta i September månad 4833, hade, efter att hafva tillbragt första vintern i Paris, begifvit sig på en resa till Italien, Sehweitz och Tyskland, och ej återkommit förrän i November 4836. Den unga grefvinnan började då att i sitt eget hus emottaga främmande; detta räckte hela vintern, hvilken nu skridit till sitt slut, och hon varseblef derunder, att i huset herrskade ett stumt, osynligt, men allestädes närvarande och välgörande väsende, som väl icke personligen framställde sig, men hvars lyckliggörande inflytelse gaf sig tillkänna uti allt. — Detta underbara väsende var — kapten Paz. — Kapten Paz ber att fru grefvinnan må vara god och ursäkta honom; han är i stallet och i en drägt, som ej tillåter honom att genast komma; men så snart hah blir klädd, skall han hafva äran inställa sig. Så talade den åter inträdande kammartjenaren. Hvad gjorde kapten i stallet? frågade erefvinnan. — Han visade Constantin huru fru grefvinnans häst skulle ryktas, ty Constantin ryktade icke så, att kapten var nöjd dermed — Svarade kammarljenaren. Grefvinnan betraktade karlen; han höll sig helt allvarsam och aktade sig noga att sluta sitt tal med det småleende, som underordnade personer pläga tillåta sig, då de tala om bättre, hvilka synas hafva nedstigit ända till dem. — Ryktade han Cora? — Fru grefvinnan ämnar väl rida ut på förmiddagen ?