Aftonbladet – 11 september 1846, sida 1

Derföre hade icke heiler grefve Adam, då han af sin fru bestormades med frågor, den oskyl diga skälmaktigheten att dyrt sälja sin hemlighet. Med ett fruntimmer måste man alltid draga parti af en hemlighet. Hon förstår ati hålla en räkning derför, liksom skurken egnar sin. högaktning åt en hederlig man, som han icke mäktat bedraza. Mera tapper än vältalig, hade vår unge grefve endast beslutit att icke svara, förrän han hade rökt ur sitt munstycke, fyldt af tombaki. — När vi voro på resor och någon svårighet var i fråga, af hvad beskaffenhet som heldst — sade grefvinnan — så svarade du mig alltid: Paz skall nog ställa det der i ordning. — Du skref beständigt till Paz, När jag återkommer bit, hör jag talas om ingenting annat än kapten. Vill jag fara ut, så skall man säga till kapten. Ar det fråga om en nota... kapten! — Yttrar jag att min ridhäst bär tungt... kapten! svarar man då... Kapten Paz! kapten Paz!... Honom skall man tillsäga om allt, han skall ställa allt till rätta. Här är det för mig som det är i dominospelet — man stöter på Psz öfverallt. Jag hör ständigt och allestädes talas om Paz, men jag ser ju ingen Paz. — Hvad är Paz för en?... Kan jag icke få lära känna den der Paz?..n — Tycker du då icke att vi ha allting bra? frågade grefven, i det han borttog munstycket från läpparne. — Jo, allting är så bra, svarade hon, att en annan, som har två hundra tusen franc; i ränta, skulle bli ruinerad på att föra den stat, som vi föra med endast hundratio tusen franc. Hon ryckte härvid på klocksträngen, ett litet underverk i sitt slag, som hängde i hörnet öfver hvilsoffin. En kammartjenare, klädd som en minister, inträdde i boudoiren.