Aftonbladet – 10 september 1846, sida 2

Article Image
tomt i Stadsgården, som blifvit af embetet föreslagen tifl anläggning af slagteribyggnad och köttförsäljningsbodar, finnes en sträcka af 3 till 400 qvadratalnar åt Stora Glasbruksgatan, som är obebygd och lemnar tillfälle till nödig vädervexling, samt des utom kunde förenas med den så kallade Ankargården, hvilken drätselkommissionen förklarat sig villig att utbyra, oc dessa om tändigbeter icke voro kända då undersökaing af lokalen förrättades samt dess o:jenlighet vitsordades; så har Kongl. Maj:t anbeallt, att ny undersökning cch basigtniog skall bållas, och protokollet samt öfverståthållare-embetets cget anförande i saken till Kon. M-jit insändas. Det synes märkvärdigt, att ett litet utrymme af 3 till 400 qvadratalnar, det vill säga, a icke fyllest 20 alnars sida, kan erbjuda vädervexling, då hela traktens läge under det höge berget gör den otjenlig till dylika anstalter, som slagteri; äfvensom det måste förefalla besynnerligt, att man ännu vidhåller så enträget den för alla, så väl sä!jare som köpare, otjenliga principen att koncentrera försäljningen på så få ställen i en så vidlyftig stad som Stockholm. ED — Då undlerrätteiserna ifrån flera orter vitsorda att potatessjukan utbreder sig, skynda vi oss att m-ddela en i Upsala Correspondenten för d. 9 dennes införd uppsats, sum benöget blifvit till tidningen insänd af hr professor Fries. Det är att hoppas, att denna vetenskapsmans råd skall bidraga att minska de svira följderna af denna kalamitet. Råd till jordbrukarne i Upsalanejden. Då insändaren häraf först framställde faran af potatisfarsotens ärfilighet för kommande år och numera, oaktadt alla försäkringar i tidningar under början af sommaren om motsatsen, bedröfligtvis blifvit sannspådd, ty redan har den äfven här i Upsalatrakten visat sig både allmännare och mera elakartad än sistlidne, tager han sig friheten meddela sina åsigter om hvad för ögonblicket är att göra, för att rädda allt hvad räddas kan: I. Att skyndsamligen begagna nu varande torra viderlek till potäternss upptagande, så fort ske kan. Skälen härföre äro, att genom den starka värmen potäterne redan mognat eilor stadnat i sin tillvext, att de således icka vidare hemta någon näring ur jorden, men väl sjukdomen hestigt och obehindradt utbreder sig, så att ett friskt fält eter ett par dagar blifver angripeto hförstördt. Skulle nu längvarigare regnväder infalla, icke blott försvåras deras upptagande, utan ock skulle de, som ega sjukdomen i anlag, i grund förstöras och, hvad värre är, äfven de friska sannolikt gro eller skjuta ålar och således till utplantering försvagas eller blifva oduglige. På ställen der åskregn fallit har redan visat sig flerastädes benägenhet hos de i-år vuxne att gro, hvartiil äfven ett annat skäl finnes, hvarom nedanför under n. V. ytterligare. I. Hvar potatiskålen nu, utan att af frost vara engripen, ligger nedslagen och förderfvad, är detta väl icke något säkert tecken alt polatisvexten är sjuk, utsn kan det äfven vara en följd af torkan (den har då ett gulblekt utseende; men hos sjuka stånd visar den vanligen svarta fläckar), men är dock en säker anvisning på nödvändigheten åf de. res skyndsamma upptagande. Men även der kåTlen nu synes frisk, fordras synnerlig uppmärksamIbet på så väl enskilda sjuka stånd, som kunna visa Isig, som på rotknölarnes beskaffenhet. ) IL Vid upptagningen frånskiljes: a) alla, som läro så svårt angripna, att de inuti svartnat och Ihafva en stinkande lukt, hvilka nedgräfvas oanvända; b) de endast lindrigt angripna med en eller annan svart fläck på ytan eller torröte-ärr Ihvilka för närvarande utan våda kunna användas till föda, helst för boskapen, eller ock förvand!a: till mjöl, men äro opålitlige att förvara, och c Ide skenbart fullkomligen friska, som en kortarc Jtid vädras och torkas i solen för att sedan på torr! Joch med luftdrag försedt ställe förvaras. Om un der ett sjukt stånd, der en eller flera rotknöla läro angripne, några till utseendet friska förekom ma, föras dessa till andra klassen. Nu varande torra väderlek bör icke lemnas obegagnad, ty nä Iregntiden inträffar, blir omöjligt få dem väl torr: för megasineringen. IV. Men äfven efter magasineringen fordra de friska tillsyn. Skul!e en och annan visa sig en. lgripen, så frånskiljes den; visa de i allmänhet benä. genbet till röta, behandlas dessa i likhet med de under b upptagne. V. Då nuvarsnde potatisgeneration i allmänhet: är försvegad, då står vårt hufvudsakliga hopp pi en friskares frambringande genom frön, ehuru äfven detta icke i hvarje fall är osvikligt. Derföre tillses noga om poläterne salt frukter, och sådane stånd läter man qvarstå till frukternes mognad och insamling. Det mest slående bevis på nu vararande potatisgenerations urartning visar sig uti deras allmänna oförmåga att sätta frukt. Förr såg man dylik på hvarje stånd, i är felslogo blommorna här i orten allmänneligen, utan att riktigt utvecklas, eller ock bortvissnade de genast. Hittills har insändaren endast funnit fruktbärande stånd på en inskränktare lokal i Upsala-trakten.

10 september 1846, sida 2

Thumbnail