Aftonbladet – 10 september 1846, sida 2

ning: de säga bvarandra rent ut sakerna, sådana de äro. De parisiska spektakelmakarne hade svårt att nu se en stor och förnäm herre uti denna student, som alltid under samtal hoppat från det ena ämnet till det andra, och det med den likgiltigaste ton i verlden, och som kastade sig i nöjenas hvirfvel med så mycket större raseri, som han nyligen und-luppit stora faror och trodde sis ega full frihet att föra ett utsväfvande lefnadssätt, utan iakttagande af den ringa:te konsideratiop, emedan ban kom från det land, der hans familj var känd. En vacker dag, 41834, köpte grefve Adam ett hotell på Pepinitregatan. Ett halft år derefter började han att lefva som de rikaste i Paris. Just i det ögonblick, då Laginski började slå sig på det allvarsamma, såg han Clementine på italienska operan och blef kär i henne. Ett år derefter firades brölopet. Ifrån madame dEspards salong gafs s:nalen till lyckönskningsföterna. Familjemödrarne blefvo då, ehuru för sent, underrättade om, att familjen Laginski, alltifrån nionde århundradet, räknades bland de mest utmärkta i Norden och att den unge grefvens mor hade, till följd af en antipo!sk törsigtighet, just vid insurrektionens bör an förpantat sina gods mot en omätig summa, upplånad sf tvenne judehus cceh insatt i franska banken. Grefve Adam Laginski egde åttiotusen francs i årlig ränta. Man upphörde således att förundra sig öfver den orförsigtighet, hvarmed — enligt meningen inom flera salonger — fru de Srizy, den gamle diplomaten de Ronquerolles och