Aftonbladet – 10 september 1846, sida 1

denne betalar sina spelskulder; jag börjar tro att hen bar egt något i verlden., Uzan att vilja smäda eller förolämpa dem, som äro nog olyckliga att nödgas fly från sitt fädernesland, är det dock tillåtet att anmärka, det den sarmatiska karakterens lättsinnighet, tanklösbet och ostadighet ger fart åt förtalet bland parisarne, hvilka sjelfv2, under dylika omständigheter, fullkomligt skulle likna polackarna. Den franska aristokratin, som under sin revolution på ett så beundransvärdt sätt understöddes at po:ska adeln, bar visserligen icke vedergällt lika med lika under polzckarnas tvungna emigration 4832. Låtom oss hafva mod att säga rent ut: Förstaden Saint-Germain ir ännu Polens gäldenär. Var grefve Adam rik? var han fattig? Var han en äfventyrare? Detta förblef ett linge plöst problem. De diplomatiska salongerna voro sina instruktioner trogne och framhärdade i samma tystnad som kejsar Nicolaus, bvilken på den tiden ansig hvarje polsk emigrant såsom död. Tuilerierna och alla de, hvilka der hemta sin lösen, gåfvo ett bemskt prof på denna politiska egenskap, hedrad med titel af vishet. Saledes misskände man en rysk prins, med hvilken man under emigrationen rökte cigarrer, emedan han synfes hafva ådragit sig kejsar Nicolai onåd. Ställda mellan hofvets försiglishet och dipiomatiens, lefde de förnäma polacksrne uti den bibliska ensligtet, som kan benämnas med super flumina Babylonis, eller umgingos i vissa salonger, hvilka tjena till neutrala samlingsställen för alla opinioaer. Uti en stad, sådan som Paris, hvarest distraktionen