Aftonbladet – 10 september 1846, sida 1

nn — ben, uppförde han sig som en ung ädling, hvilken, sedan han förlorat sina politiska utsigter, likväl äger qvar alla sina laster, jemte sin kärlek för nöjen. En hvar ansåg honom för en ung studerande. Den polska nationaliteten hade, i följd af reaktionen inom styrelsen, sjunkit lika lågt. som republikanerna ville sätta den högt. Muvemöångets besynnerliga kamp emot det bestående — tvenne ord: som OM trettio år skola vara obegripliga — förvandlade till en lekboll allt hvad som bordt vara vördnadsvärdt: ja ända till namnet af en öfvetvunnen nation, åt hvilken Frankrike erbjöd gästfrihet, för hvilken man uppfann fester, för hvilken man tillställde subskriberade baler och konserter — med ett ord: en nation som, under striden mellan Europa och Frarkrike, 1796, hade erbjudit det sednare sex tu:en krigare, och — hvilka krigarel Huru skulle man icke hata detia arma folk, som var upphofvet: till den förfärliga lögnen, som begicks under den revy, då hela Paris begärde alt få undsätta Polen? Man låtsade anse polackarne såsom det republikanska partiets allierade, utan att färka på, att Polen var en ar:stokratisk republik. Frin detta ögonblick var det vissa klasser som med förakt öfverbopade polackarna, hvilka maa nyligen förgudat. Viaden fråa en skärmytsel har alltid och under alla regimer kommit parisarne att vackla från norr ti:lb söder. Det ör nödigt att man erinrar sig deita den parisiska opinionens upplifvande, för att kunna rått förklarai huru ordet polack år 4833 ut