Aftonbladet – 9 september 1846, sida 2

värvid en mängd akademiska ställningar i vattnet, med den elegans, som man kunde vänta af honom, såsom på samma gång danskonstnär och simmästare; en af dessa ställningar, som han länge bibehöll, var synbart efterbildad den slumrande Endymion i stenmuseum, och ganska lyckad. Vid begge promotionerna var antalet af åskådare så stort, som utrymmet medgaf. Man har hört åtskilligt anmärkas mot de subskriptionslistor, hvilka före simpromotionerna kringsändas till teckning af så kallade hedersgåfvor åt simlärarne. Når lärarne ändå få sitt honorarium af hvar betalande elef, så tycks det — har man sagt — att dessa extra skänker, samlade genom listor, stöta på hvad man kallar dusörer åt betjeningen vid vissa baler och kalaser. Anmärknpingen kan vara rigtig nog; men så länge simlärarne sjelfva ställa sig, genom dusörernas emottagande, på samma linea med tjenstfolk, så kan man knappt förtänka eleverna, Om äfven de någon gång vilja vara patroner oc teckna på. — Den tillökning, som Stockholms utom Norr tull beligna kyrkogård nyhgen erhållit, invigde; högtidlist sist!. lördag. Kommitterade för arbetets utförende hade medelst tryckta kort till aktens bivistande inbjudit hr ecklesiastikministern och hr öfverståthållaren, magistraten. femtio äldste, m. fl., hvilka kl. 4 sagde e. m. samlades å rådhuset, derifrån de kl. half 3 begåfvo sig till kyrkogården uti en lång fil af vagnar. KL 3 börj de högtiden medelst afsjungandet utaf Clare m. fl. skolors lärjungar, under ackompagnement af messingsinstrumenter, af Wallins herrliga psalm JV 452: Jag går mot döden hvar jag går åc. åc., Jag går till bimlen hvar jag går åce. åc. Straxt bakom framl. erkebiskop Wallins grafvård, vid hvilken den heliga förrättnin en firades, uppträdde bärefter dagens talare, hr pastor primarius doktor Pet:ersson, ompgiiven på hvardera sidan af 6 assistenter, ledamöter afstadsoch hofkonsistorium. Hr doktor Pettersson utvecklade uti ett längre tal den rika betydelsen af ofvangämnde psam på ett sält, som syntes djupt anslå åhörarne; och när talaren burnit närmare slutet af sin ramställning, afbröt ban för en stund densamma med uppmaning till herrar assistenter att förrätta sjelfva invigningen, hvilket skedde dymedelst att hvar och en af dem uppläste eit af de bibe!språk, som år 1828, då kyrkogårdea invigdes, begagnades, och hwvilka igenfianas uti Wallins vid deita tillfälle bållna tal (e andra delen af hans relig:onstal). Derefter yttrade talaren änzu några ord och afslutade sedan den högtidliga akten med Fader Vår och Välsignelsen, hvarefter sångarre af-jöpgo sista versen af psalmen JV 496. Dagens högtidlighet och det vackra vädret hade ut!ockat en stor del! af hu!vudstadens befolkning, Först kl. 7 slutade ceremonien. (D. A.) RR