Aftonbladet – 8 september 1846, sida 2

att, om det troget citeras, den af Fryxell gifna tydningen visar sig oriktig. Men deremot torde två andra tolkningar kunna deråt gifvas. V och VI behöfva ingen ytterligare utredning, efter den i detta blad redan gifna. VH. Många ord om orättvisan af att berömma Christina för fridskärlek, och dm hr Fryxells förtjenst af den frågans utredande! Hr Fryxell rgedgifver dock, att flera af de källor, han för utredningen begagnat, ej ligga djupt. Allt detta hörer dock -ej det ringaste till saken. Rec. har ej ansett nödigt att spilla ett ord om hvad hr Fryxell fioner så öfvermåttan vigtigt. Frågan emellan hr Fryxell och rec. är helt enkelt den, om ej Christina kunnat i ögonblick af hänförelse önska krig, och likväl under den allvarsamma besinningens stunder söka undvika det. Rec. tillägger nu, att, huru stridslysten Cbristina i ögonblick, ja månader af hänförelse må hafva varit, det är naturligt, att hon skydde ett krigstillstånd, hvars slutande kunnat i rikets inre förhållanden möta långt svårare hinder, än militära motgångar förmått deremot ställa. VIII. Hr Fryxell hade klandrat hr Geijers yttrande, att Caristina ryckt spiran ur händerna på en aristokratisk faktion. — Rec. hade vist, att hr Fryxell i andra ord sagt detsamma. Detta argument möter hr Fryxell med den invändning, att man med samma skäl kunde säga, det Carl XIV Johan ryckte spiran ur händerna på 41840 års oppositionsmän. Derpå tillfrågas rec., hvad han säger derom? Rec. svarar, att, z fall han om Carl XIV Johan och 4840 års oppositionsmän sagt hvad br Fryxell sagt om Christina och den emot henne stående aristokratien, om således rec. sagt, det 1846 års oppositionsmän hyste republikanska planer och troligen hade den mer eller mindre medvetna afsigten att med tiden införa ett slags republik, samt att de till sig och sina fränder e!ler fränders fränder velat öfverflytta hela regeringsmakten, och om rec. vidare sazt. det Carl XIV Johan tillintetgjorde denna plan, så skulle-ree. aldrig tänkt på att förneka, det han med andra ord sagt, att samma korung ryckt sin spira ur händeraa på oppositionsmännen af år 1840. IX. Af det ree: anfört, har hr Fryxell blott upptagit en enda fråga, nemligenr: Om hr Fryxell tror förmyndsareregeringen och den aristokrati, som omgaf och inverkade på den, alltid och iallo hafva följt Axel Oxenstjernas Iberalare åsigter?. Hr Fryxell svarar, att Axel Oxsenstjerna ledde förmyndarestyrelsen; men hr Fryxell har sjelf i sina berättelser, 8 del. s. 107—141 anfört ett af Axel Oxenstjernas misslyckade försök i denna riktning, och br Geijer har, i en af hr Fryxell med synnerlig tillfredsställelse åberopad berättelse om Oxenstjernas försök, 4636, att med krigsbördan träffa adeln, tillagt Icke allt kunde drivas igenom. Hr Fryxell yttrar sin förmedan om hvadree. med nämnda fråga menat. Rec. har tydligen angifvit meningen med de två frågor sammantagna, som han framställt, men af hvilka hr Fyxell låtsat se blott den ena. Xx. Hvad hr Fryxell i denna artikel yttrad är i recensioner förutsedt och på förhand besvaradt. XI. FF denna artikel vidröres. en af de vietigare stridsfrågorna, nemligen huruvida den af Christinas förmyndare verkställda kronogodsförsäl!jning rättvisligen blifvit kaHad ett våldets verk. Hr Fryxell hade fordrat bevis, att vid denna försäljning något våld blifvit utöfvadt. — Rec hade erbjudit sig att gå hr Fryxell till handa med hvad han begärt, och hade jemväl, efter hvad rec. sjelf tror, uppfyllt hvad han lofvat. — Nu säger hr Fryxell, att rec. ej kunnat påhitta andra skäl till uttryckets rättfärdigande, än alt kronogodsförsäljningen innebar åtskilliga olagligheter, och detta, heter det, har Fryxel redan från början och sjelfmant erkänt. ? ?) Hr Fryxell säger i -4:sta häftet att kronogods: försäljningen stridde mot 1634 års regeringsform och 2 så måtto var olaglig. Att den stridde mo! den gällsnde allmänna lagens, i denna punkt