Aftonbladet – 8 september 1846, sida 2

Skilnaden emellan våld och olaglighet inses af hvar och en, heter det. Måhända — med uns dantag af br Fryxell. Först måste rec. påminna, det han aldrig yttrat, att kronogodsförsäljningen innebar åtskilliga olaglisheter. Den var i allo en olaglighet; men denna egenskap blef här af rec. förutsatt såsom känd, icke anmärkt. Det var ej på detta ställe fråga om olagligheten, utan om våldet. I följd deraf yttrade rec. här ej heller något om försä!jningen af kronohemman. Denna vår lika olaglig, som försäljningen af skattehemmans räntor, men den trädde icke någon enskild rätt, t. ex. kronolandbons, för nära. Rec. inskränkte sig här till uppvisande af det våld,som öfvergick skattebonden; och detta våld skall man ej kunna förneka, utan att taga sin tiliflykt till påståendet, att hr Geijer, i det i fråga varande sammanhanget, ej ägt att nyttja benämningen om annat än ett skattebonden omedelbarligen tillfogadt, fysiskt våld. I det första af sina häften försökte hr Fryxell emot beskyllningen för våld skydda Christinas förmyndare genom påståendet, att åtgärden genomdres med iakttagande af de lagliga formerna. — Påståendet är nästan dristigare, än till och med af br Fryxell kan väntas. Att försäljningen af ett skattehemmans ränta på det närmaste rörde skattebondens rätt, det lärer ej ens hr Fryxell vu mera bestrida. — Men vet då ej hr Fryxell, att det hör tillagliga former, att man ej besluter öfver någors rätt, innan den, som rätten äger, blifvit hörd? eller har hr Fryxell något protokoll öfver den sammankomst, der skattebönderne blefvo körde öfver försäljningen, innan den beslöts ? XII. Frågan gäller hr Geijers påstående, att 2ristokratien bårdnackadt satte sig emot alla försök till hämmande af den kronogodsförsäljnings verkningar, hvilken den sjelf företagit. Hr Fryxell hade anfört fem så kallade exempel af motsatsen, och vill ännu hålla på tvenne. Det första bland dessa är den af Christ nas förmyndare visade omtanka att, sedan orden, som gåfvo efterträdande konung makt att återtaga afsöndrade krorvocods, Blivit ur Gustaf Adolfs konungaförsäkran 4617 borttagna, åter i 4634 års regeringsform införa dessa ord, hvilka mera än allt annat hämmade verkningarna af kronogodsförsäljningen Stadgandet var utan tvifvel vigtigt såsom ett medel, hvilket kunde brukas att på laglig våg återtaga kronogodsen; men fanns långt före 4634 i den då gällande allmänna landskgens konungabalk, der det ej blifvit af Christinas förmyndare infördt, och hvarur det ej kunde af dem borttagas. Stadgandets upptagsnde i regeringsformen må imedlertid gerna räknas förmyndarne till förtjenst.. Men den förtjensten har platt intet att skaffa med hvad hr Geijer anmärkt, nämligen den emot Christina stående aristokratiens beteende vid försöken att hämma den af samma aristokrati verkställda kronogodsförsäljnings verkningar, ett beteende, som miste vara sednare än sj. ifva försäljningen, således sednare än 16538. Med blicken på detta beteende ordar hr Fryxell: Hr Bergalk säger: det motstånd, lir 6. omtalar, finnes i svaret på böndernas begäran 4645; och derefter förer hr Fryxell rec. till sinnes, alt hr Geijers ord gälla ej blott om detta uppträde (af 42625), utan om alla försök att hämma verkniogarna af kronogedsförsäljningen. Rec. vet både detta, och hvad br Fryxelb iske vet, nemligen hvad man kan räkna till försöken att hämma omförmälda verkningar3 jogh rec. har derföre icke, såsom hr Fryxell isanningslöst föregifver, inskränkt sitt svar till idet, som angår 2643 års förhandlingar, utan verkligen deråt gifvit den fullständighet, som kunde fordras, till dess hr Fryxell närmare bestämt sina invändningar. Rec:s ord äro: Det motstånd, hr G. omtalar, finnes i svaret på böndernas begäran 4643, om befrielse frånv dagsverken och den öfriga tunga, hvarmed man ville tvinga de under adeln komna böaderna till skattemannarättens upplåtande åt oförändrade konuvgabalk — detta omtalas ej, ehuru detta just var det vigtiga. , De af rec. uppgifna, af hr Fr. så kallade olagligheter bar hr Fr. ej heller förut omtalat.