Aftonbladet – 7 september 1846, sida 1

GULDGRUFVAN.) BERÄTTELSE AF ELIS BERTHET. — Hon har rätt, sade Marguerite, taland liksom för sig sjelf. Vi ä o slägt med hvaran dra och hon har, måhn: , hållit af mig son slägtnz, hållit bjertligen .i mig. Dessutom för svarade hon min far usa der dager, -då all: andra anklagade honom. Å Här tystnade hon heit tvärt, i det hon kan. ske märkte att hou, enligt vanan hos all: dem, hvilka bo ensamma, hade helt högt ut tryckt hvad hon tänkte. Hon upptog lampar från marken, och i det hon förde moder och son till det inre af grottan, yttrade hon till dem i en besynnerhgt kall och höflig ton: — Må mina slästingar vara välkomna i Marguerite de Peyras fattiga boning. I detsamma nödgade hon Ernestine att sälta sig uti en tung länstol af simpelt trä, som tyektes vara hennes egen vanliga hviloplats Hon sjel! satte sig på en p:ll, midt emot baronessan. Marcellin de Peyrass enka isades a de besynnerliga och kalla mantren hos värdin nan, i denna bostad, och hennes förlägenhel ökades ännu mer, då Marguerite med ett bittort leende återtog: — Min slägting får förlåta att jag ej emottager henne på ett ståtligare sätt; men jag äl icke mera konungens i Pelvoux dotter, utan en stackars eremit, som sorgligt framsläpar sins ) Se Aftonbl. MM 470, 471, 472, 173, 172, 475 477, 178, 479, 180, 181, 182, 483, 184, 185, 184 487, 188, 190, 191, 192, 192,195, 196, 197, 198 499, 200, 201, 202, 203, 204 och 205,