Aftonbladet – 5 september 1846, sida 3

för sig bsbållit, gömt penningarne uti ett klädkontor och bägarne i en lada vid gårder. Då Gustaf en stund efter Carl uppkommit på dennes rum, hade han medhaft omtalte ost och bröd. Härefter bördes Gustaf Svensson ånyo. Han vidhöll enständigt sitt förnekande af och delaktighet ,Juti brottet. Vid ransakvingens fortsättande den 24 Jan. upp.lystes, att silverbägarne och penningarne återfun-Inits på de af Cerl uppgifone ställen, och utgjorde penningarne tillsammans 9 r:dr 42 sk. b:ko. Tilltalade Carl Pettersson gjorde det tillägg i sin förra berättelse, att vittnet Snygg vid sitt första besök hog honom nyärsaftonen prisat David lycklig, enär han egde allt hvad han behöfde och ej hade något att sörja öfver; att Snygg dervid omtalat, att David för några dagar sedan skulle hafva emottagit 30 r:dr r:gs; och att Gustaf härpå yttrat, att man borde göra utaf med David och ej läta honom be hålla petnningarne. d Bland nu esfbörde vittnen berättade: Drängen Johannes Stödberg i Skeda Nor:gård: Sistlidne nyårsdag skjutsade vittnet Johannes PersIson och Jobannes Svensson i Signiidstorp till Asheda, dit de i skymningen ankommo. Deras ankomst syntes icke åstadkomma någon öfverraskning lelier förlägenhet hos de i Spångbergs boning förI samlade. Så väl Gustaf Svensson som hans syster lIngrid förebrådde dock Johannes Svensson, att Ihan, eburu svåger med Gustaf Svensson, kommit just till Åsheda, der han visste, att Gustaf då uppehöll sig, och ej i stället efterspanade honom på andra ställen. Sedan vittnet en stuud varit inne, gick Gustaf afsides och lemneåde sin syster något, som denna bastigt stoppade i sin barm, dervid det resslade, sårom hade det varit papper. Efter en stunds förlopp gick Ingrid Svensdotter ut i köket, dit hon ropade sin man till sig. Spångberg, som kort förut blifvit af Gustaf kräfd penningar, hvilka han skulle vsra denne sedosre skyldig, gick, vid återkomsten från köket, till sin byrå, derur han syntes framtaga till färgan hvita sedlar, hvilka han lemnåde Gustaf, som dervid bad Spångberg skicka I mera penvingar då det för honom fölla sig lägligt. Drävgen Johan Magnus Holst i Asheda: Kl. emellan 4 och ö på morgonen sista nyårsdag ankom Gustaf till Spinrgbergs hemvist i Asheda, hvarvid vittnet, som biifvit uppväckt af hans bultping, för bonom öppnade dörren. Gustaf helsade såsom vanligt på Spångberg och hans hustru Ingrid Svensdotter, bvilka då ännu lågo, samt lät icke förmärka någon sinnesoro eller förlägenhet. Gustaf omtalade för dem sin vandring till Asheda och att han kl. balf 4 eler 4 föregående aftonen begifvit sig från Sigvildstorp, men under vägen gått vilse vid Bredbäl!a ech derunder kommit till en sjö, hvarest ban gått ned sig. Derefter talades om ett nyligen i Bodeboda inträffadt slagsmål. Gustaf yttrade härvid, att ett slagsmål jemväl egt rum )i vårt, såsora orden föllo sig; med hvilket uttryck, såsom vittnet förmodade, Signildstorp menades. På Spingbergs fråga, emelian hvilka sistnämnde slagsmål förefallit, gaf Gustaf ej något svar. Efter en timma gick Gustaf upp på ett å vinden beläget oeldadt rum, för att hvila sig, och ledsagades dit af Ingrid Svensdotter, hvilken efter , timma åter nedkom. Vitinet hade icke sett Gustaf lemna sin syster något att förvara, men deremot hört Gustaf kort efter hans ankomst till Åsheda utaf Spåvgberg fordra betalning af en skuld, och vid sfresan derifrån bedja honom vid lägligt tillfälle sända Gustaf penningar. Å Gustaf förklarade, i anledving af vittnesmålen, att han väl af Spångberg erhållit något penningar i afbetalning på sin fordran hos denne, men icke lemnat systern annat än några skuldsedlar, dem han omkring kl. 8 på aftonen öppet och i flera personers närvaro tillställt henne. Tal om något annat slagsmål än det i Bodsboda hade efter Gustas ankomst till Åsheda icke förefallit emellan denne och Spångberg. Den 21 Februsri fortsattes åter ransakningen. Dervid inlemnades läkarebetyg angående David Danielsson. Häraf ivhemtades, att David, som ända till sin, den 5 Januari timade, död förblifvit sanslös, ljutit döden af de honom tillfogade ovilkorligt dödande hufvuäskador. : Härefter hördes Spångberg och hans hustru Ingrid Svensdotter; och förklarade de, att de ej förnummit Gustaf antyda att något annat slagsmål egt rum än det i Bodeboda. För örigt hade ingendera af dem yttrat förtrytelse deröfver, att Gustaf blifvit sökt i Asheda. Förnekande Iugrid sig vid ifrågavarande besöket af brodren mottagit något annat än de af homom nämnda skuldsedlar, lem hon förvarat uti sin barm. Tvenne vittnen blefvo den 46 sistl. Mars hörde och berättade: . Drängen Joras Gill i Aker: att vittnet, som d. L Januari åtföljt Johannes Svensson och Johannes Persson till Asheda, bört den förre, som är gift med Gustas syster, genzst vid framkomsten förebrå Gustaf att genom: brottet hafva dragit skam och olycka öfver sin slägt; att Gustaf, som, enligt hvad vittnet trott sig märka, träffats af förebråelen, först genmält, att han icke slagit dem, men traxt derpå, hemtande sig, förklarat, att han om rottet saknade all kännedom. Annika Jonasdolter ingaf en så lydande attest: Hvad sjelfva mordgerningen angår, vet jag alldes es icke, men den 24 gistl. Jsnusri var jag i sällkap med tilltalade Gustaf Svenssons syster Elin ;vensdotter, hvilken gick till sidomuten af det rum häktet härstädes, der Gustaf Svensson var inlåst, jå Eiio tiltalede Gustaf och bad honom att, om an vore saker till det brott, hvarför han vore italad, avt han skulle bekänna sanningen, då jag yckto Gustaf svarade, stt, om jag bokänner, så är 2g rädd att de ta lifvet af mig. Elin sadeytterliare, at, om han bekände, så blefve hans band ch bojor lindrigsre, bvarpå Gustaf svarade, att ommer jag till Wexjö, bliv icke fängelset så svårt; erefter frågade Gustaf. om Elin hade någon med ig, och då bon tillkännagaf, att jag var henne jljaktig, ferstod jag, all. Gustaf ej ville yttra näot, utan såde blott, att Carl kuode väl tes med Itihop, ty hen är ändå saker. Detta är allt hvad 1g vet bärom.n Håradsrätten dömde Carl Pottersson, att genom slsbuggning mis:s lifvet. IHred Gustaf beträffar heier det i häredsrättens