Aftonbladet – 4 september 1846, sida 3

Johan ryckte spiran ur händerna på 4840 års op positionsmän. Hvad säger hr Bergfalk derom? Art. IX. Det bittert orättvisa uttrycket, att Kristina: förmyndare helt och hållet gjorde rikets stadgar t aristokratiens interesse bar hr Geijer, för detsamma sngripen, icke med ett enda ord sökt försvara. Hr Bergfalk vill försvara det sålunda: Han medger, at Axel Oxenstjerna hade i afseende på adelns förhållande till ofrälseståndet liberalare åsigter; men han tror, att förmyndareregeringen icke i allo följt dessa liberalare åsigter. Detta skall väl således bevisa, att förmyndarestyrelsen har, mot Axel Oxenstjernas liberalare åsigt, gjort rikets sladgar helt och hållet i aristokratiens interesse. Men det är ju allmänt både kändt och erkändt. att Axel Oxenstjerna disponerade pluraliteten i så väl rådet som förmyndarestyrelsen; att det var Axel Oxenstjerna, som ledde denna styrelse; att hufvudmannen för den aristokratiska oppositionen, P, Brahe, måste redan 1637 draga sig undan till Finland och lemna fältet obestridt åt Axel Oxenstjerna, mannen med de liberalare åsigternen. — Ar det nu troligt, att denna ständigt underlägsna aristokratiska opposition skulle ha tvungit den liberalare Axel Oxenstjerna och hans pluralitet till att stifta rikels stadgar helt och hållet i ari stokratiens interesse? Hvilken orimlighet! Hr Geijer har i sitt uttryck sjuttonde seklets minderårigheter gjorde rikets stadgar helt och hållet i aristokratiens interessen, sammanblandat och öfver en kam skurit Kristinas ärorika och Karl XI:s tadelvärda förmyndare. Det är ett nytt bevis på den besynnerliga ovilja, hr Geijer kastat på dessa Kristinas förmyndare, alltsedan Fryxell i sina Berättelser sökt framdraga och göra rättvisa åt deras stora, stundom ej erkända förtjenster. Slutligen: Hr Geijer har år 4836 skrifvit, att valia A. Oxenstjernas förslag till krigstungans pbärande träffade adeln m. m. Men år 1845 har samme hr Geijar sagt: att Kristinas förmyngare gjorde rikets stadgar kelt och hållet i aristoktalens irteresse — En hvar, som läser och förstår svenska, inser, att dessa ord innebära en rak motsägelse ehvad nu respondenten hr Bergfalk må till ursäkt för sin preses anföra. Art. X. Hr Geijer påstår, att efter Gustaf Adolfs död blef en aristokrati ånyo grundlaggd,, i Sverige. Fryxell anmärker, att ingen förändring skedde, inga lagar stiftades, som gifva anledning att begagna uttrycket: en ånyo grundlagd aristokratir. Hr Geijer bar tegat vid anmärkningen; han har icke upptett någon efter 1632 skedd ny grundäggning för aristokratien. Hans respondent, hr Bergfalk, vill dock försvara vad preses, br Geijer, sagt. I sådan afsigt anför ar Bergfalk Fryxells ord, all adeln under förmyndarregeringen tillvällat sig några friheter i ulöfning, ej i bokstaf; och att äran och bytena af de lyckliga krigen ingåfvo adeln mera öfvermod,. Se der allt! Dessa äro de enda förhålanden, hr Bergfalk mäktat anföra som bevis för jen satsen, den anklagelsen, att en aristokrati blef under Kristinas förmyndareregering ånyo grundagd. Men dessa förhållanden bevisa ej hvad hr B. vill genom dem bevisa. Det ser en hvar. Utrycket om en ånyo grundlagd aristokrati strider utför uppendsgligt mot den historiska sanningen; lerföre har man för detsamma ej kunnat upphitta lägot enda bindande bevis. Detta tadlade uttryck, neml. att under Kristinas örmyndare blef en aristokrati ånyo grundlagdp, isar hr Geijers vanliga benägenhet att genom öfjerarifna och orättvisa ordalag kasta skugga på (ristinas ärorika förmyndare. (Forts. följer.) CEIRETERSTSVIET ENN SC RARSONEREN