Aftonbladet – 4 september 1846, sida 1

NN lde finnas på deras ägor, hade förmått det enfaldiga folket till ofvannämnde härjaingar. En hvar hade vändt upp och ned på sin åker och gräft bland klipporna, så mycket hans krafter och mod medgifvit; sedan, då man märkte det fruktlösa af dessa bemödanden, var ångren för sen, och man fann sig ruinerad. Fabeln om hönan med guldäggen hade blifvit en bedröflig verklighet för invåaarne i Bout-du-Monde. Mea detta var icke nog. Skattsökarne hade ej lemnat en enda klippa, på en sträcka af två mil, utan att sönderspränga den och öfvertyga sig, att den icke dode den dyrbara metallen. Sålunda hade man anfallit sjelfva de ofantliga bergspet:arne, som reste sig öfver byn, och som skyddade den mot de i denna del af Alperna så ta!rika och så förstörande lavinerna. Deraf följde också, att di de naturliga skansarne en gång blifvit förstörda, laviner hvarje år nedstörtat öfver boningshusen, kro-sande allt under sin härjande framfart, så att invåaarne nödgats fiy undan denna förfärliga landsplåga. Byegnaderna, af sina egare öfvergifna, nedramlade sminingom och spillrorna deraf lågo ännu spridda kring marken öfverallt, der den blomstrande bya fordom stod. Den fordne fredsdomarens vackra och prydliga hus, dea lil:a kyrkan, alla da glada och trefliga bemmanen, trädgårdarne med lina löfrika lundir — alltsammans bade försvunnit, och det skulle hafva fallit sig svårt att bland klipporna återfina den plats, der alit detta hade stått. Imedlertid reste sig ännu två eller tre ko? jor, belt nära det stället, der våra resande nu hade stannat, men det var ej svårt att märka,