Aftonbladet – 3 september 1846, sida 3

det omöjligt stt då bibehålla detta befil inom flot tans office:spersonsl. Hvad för öffigt förmågan at jemte sin tjenst-ircm regementet äfven sköta dei nja tjenstebefettningen beträffar, våga vi påstå at den icke sakpes, cch bevisar detta sig bäst derige nom, alt ingenting å någotdera bållet blifvit för summadt, hvi!ket möj!igen kunnat ega rum om d skolat på samma gång tjenstgöra vid inom olik: län förlagde regementen eller corpser, hvilket vari händelsen om de tillhört armeen. För hvar och en som tjenstgjort vid garnisons regementen, nb. i annan egerskap än gradpasse: rsre, är det deremot kunnigt och väl bekant, at tjensten kan skötas både med uppmärksamhet och nit, och ändå lemna timmer öfriga till egzande a! endra göromål: om nu dessa egnss till den nys tjenstbefattningen, äro vi fullt förvissade om saken: utförbarhet, en åsigt, som äfven insänderen, måhända emot sin vilja, tillkännagifvit, då han säger säfremt ej dessa herrar tilltro sig ega en alltför öfvervägande förmåga och skickligbhet, och om de nu både tilltro sig och verkligen ega denna förmåga, så äro ju båda befattningsrne förenlige, utan att förste. löjtnantstjensten inom regementet försummas, oaktadt ingen sådan andre existerar. Vidare säger insändaren, att de tillförordnade cheferne för kronoarbetskarls-kompanierna i Carlskrona äro löjtnanter på stat vid marin:egementet, i hvars händer kompanierna vid regementet, mot arvode af kompanicheferne, blifvit öfverlemnade; låtom oss nu undersöka huru mycket sanning finnes häruti. Den ere är löjtnant på tredje majorens kompani, och då vid mearinregementet icke finnas några andre kaptens löner, men bataljonschefen icke på samma gång både kan föra kompaniet cch bataljonen, innehar löjtnanten befälet i det förra, enligt dertill erhålten befallning, och således utan arfvode, ty icke kan regementschefen befalla öfver någon annans kassa än sin egen, så vida icke detta genora något godvilligt medgifvande å kompanichefens sida utbetalas, och i så fall troligen för vårdande och tillsyn öfver rustkammaren, en eoskild tillhörighet, enär beklädnaden innehafves på passevolans, den der svårligen någon kan kommenderas att handhafva. Den andre deremot är löjtnant på ett kaptenskompani, och kan förf. häraf bestämdt förklara, att derest insändaren icke hade större summa att påräkna till två!, än ifrågavarande löjtnants kompaniarfyode, ban bestämdt blefve orsakad, äfven orm begagnande af pipskägg skulle kunna förorsaka en minskning i konsumiionen. , Då men har en sjuk sak att förfäkta, tillgriper man ofta de mest orimliga skäl för sina påståenden, så äfven insändaren, då han af anmärkningen i krigsvetensksps-akademiens handlingar för Mars månad innevarande år vill draga den s!utsats, att marinregementets scldatesk icke så fullgör sina åligganden som sig bör, enär det är en obestridiig sak, alt aldrig kronoarbetskarlsrnes bevakning varit anförtrodd åt regementet, och således hvarken befäl eller mansk:p kan göras ansvarigt för de förbrytelser som skett, endast derföre att regementet varit tjenstgörande i samma stad der dessa egt rum. Vidare lyckönskar insändaren subalternofficerarne vid marinregementet (dessa lyckans skötebarn), att både få uppbära arvode al sina i tjensten grånade och uttröttade kompanichefer) (inget!), arfvod.n för cheskap vid kronoarbetskarls-kompanierna (24 sk. bko om dagen!) och den icke obetydliga lönen — ja! 3 å 400 rdr, visterligen en ganska ansenlig summa, äfven om man tager i beräkning att uppehållet i en stad alltid är förenadt ned långt drygare utgifter än vistandet å landet. Ett helt motsatt förhållande är det med indelta rmeens subalternofficerare, hvilka vid vanligtvis fyver 40 lefoadsår och mera än 20 års tjenstetid ippnå kaptensgraden, med åtföljande 500 rdrlön, äger insändaren, Så väl i lefnads som tjensteår ifva marinregementets subalternofficerare dem icke fter, ty af de nu tillförordvade kompanicheferne ör krönoarbetskarls kompanierna är den ena jomt 0, den andre 45, och innebafvas dessutom löjtantslöcerna vid regementet af en som är 47, venne som äro 43, en 40, en 39 och ingen under 5 år gammel. Slutligen återstår att fästa uppmärksamheten på let vackra och hofsemma skrifsatt insändaren beagnat, då han, för främjande af sina åsigter, sökt allmänna omdömet nedsätta icke allenast marinegementets båda subalterpgrader, utan äfven det ögre befälet, på hvars duglighet soldatens sltid eror, och det är måhända just detta, i händelse an skulle vara en medsökande; som gör honom erättigad till erhållande af en plats vid något af e omnämnde kronoarbetskar!s-kompanierna. . S. På det ingen må misstro någon medsökande att vara författare till ofvanstäende, förklarar denne, att han redan innehar en befattning vida fördelaktigare än den omtvistade, Såsom upplysning argående de uttröttade och grånade kompanicheferne må nämnas, att den ene af de tillförordnade kompanicheferna är löjtnant på det kompani, hvars chef är den yngsteaf alla, och endast 4 år äldre än denne, och den andre ett år äldre än ofvannämnde kompanichef, hvilket tyckes bevisa, att hvarken löjtnanterne äro så unga, ej heller kompanicheferne så urgamla, som insändaren vill låta Påskina, —AM mm i mV LIISA LAÄNDSORTS-NYHETER. Umeå d 90 Ano FA dräng vid namn Carl pr RA Br