Aftonbladet – 3 september 1846, sida 1

GULDGRUEFVWVA NN.) PEERÄTTELSE AF ELIE BERTHET. De, till hvilka detta tal ställdes, nedsänkte sina hufvuden med allt mer och mer förvirradt utseende, allt efter eom de sågo sina illu sioners höga byggnader stycke för stycke ned: ramla. Men snart tycktes sjelfva denna förvirring och nedslagenhet gifva vika för bättre och ädlare känslor. Det såg verkligen ut som om, ifrån det ögonblick öfvertygelsen hunni hos en hvar inrota sig, att denna guldgrufva var oåtkomlig för alla menskliga bemödanden, den förtrollning på en gång blifvit bruten, hvilken hittills hållit deras själar, sinnen och tankar fångna. De började redan att med blygsel fråga sig sjelfva, om de icke, under den feberyrsel, som nu ändtligen hade upphört, sagt och gjort en hop saker, hvilka det nu vore tid att bekänna och afbedja. Chevalier de Peyras i synnerhet, hvars karakter var af naturen mest ädel och upphöjd bland dessa fyra, började nu att inse allt det klandervärda, skamliga och oädla i hans uppförande under de sednaste dagarne. Han lade handen på sin panna, liksom för att såmedelst underlätta sitt minne och bjelpa sitt förstånd vid bortjagandet af alla bedrägliga skuggbilder. Då tycktes han i en hast liksom uppvakna ur en plågsam dröm. Derefter fattade han uti ) Se Aftonbl. J4 470, 174, 4792, 173, 174, 178, 477, 178, 479, 480, 181, 182, 183, 484, 185, 484 487, 188, 490, 191, 192, 194,195, 196, 197, 198 199, 200, 204 och 202,