Aftonbladet – 2 september 1846, sida 1

GULDGRUFVAN) BERÄTTELSE AF ELIR BERTHET. Man närmade sig till glacieren; Martin-Simon stannade vid foten af en klippa, som var större än alla de andra, och a tillhörde dessa arter af spillror, hvilka str 19 sig längs: alla sidorna af berget. Alla sam ie sig omkring honom och afvaktade med å. g:st hvad som nu skulls tilldraga sig. Maeartin-Simon n: deoröjde några stesar, hvilka med artisuisk sk cklighet varit ditsatta, så att de bildade en rörlig mur. Snart tedde sig för allas blickiar ett slags grotta af fem till sex fots bredd, och hvars duplek kunde vara tio till tolf fot. Det var guldgrufvan. En tystnad, som härrörde från den djupaste förundran, bemäktigade sig slla åskådarne. Allas bufvuden sammanträngdes för att bitrakta den dyrbara metollen i dess ursprungliga form. Guldådran var tråvg och liksom krossod raellan sisa stenbrott, men syntes så ren som möjligt och innehöll endast en liten del al koppar, hvars klara glans ännu mer förökade dess synbara rikedom. Soien, som pu nedgick i vester, kastade sina jysaude strålar ända ned till bottnen af gruvan, lilsom för att komma dess skatter alt änru mera blinka. Hela hvalfvet gnistrade, som af oräkneliga paljetter, på malmväggarne och till och med på sjelfva marken i grufvan. Man skulle kunnat säga, att ) Se Aftonbl. 4 470, 474, 172, 473, 474, 475, 477, 170, 173, 190, 421, 182, 183, 182, 125,485 487, 188, 190, 194, 492, 434, 195, 196, 197, 198, 4199, 200 och 201,