Aftonbladet – 1 september 1846, sida 3

gar? Men den enfaldise oc) dumme bergsbon kuade visst icke utfundera hvad jag hade att göra i denna trakt. Man anklagade mig för trolldom, och det var alltsammans. Imedtertid erinrar jag mig, att. magister Esaias Noöl här en gång öfverraskade mig och tänkte riktigt utspionera mina företag, i det ban uppklättrade på le Follet, af tankspriddhet, som alla trodde; men jag begrep nog, jag, att ban gjorde det för att lura på hvad jag förehade. — Ack, jag blef, ty värr, ingenting varse, som kunde stärka mina misstankar, sade Esaias Noöl i ömklig ton. — Ni gick så nära förbi grufvan, att jag en tund trodde det ni skule upptäcka den, genmälde Martin-Simon. Lyckligtvis hade bergets dimmor fördunklat edra glasögon den der daen. . ; Man var nu vid foten af le Follct, och man såg redan bergsboerna med mycken vighet uppklättra på dess brnta sidor. Någrastenar, som hade lossnat under deras fjät, rullade ända fram till de efterkommande vandrarne. Marguerite stannade och drog sin far afsides. — Allt är öfverenskommet, hviskade hon, och det är ej möjligt, att någon olycksbhärdelse kan intiöff.. — Nå det är bra; glöm ice att skynda in i grottan, så snart jag ger den öfverenskomna signalen. — Det skal jag göra, min far; men, jag besvär er: tänk äfven på er egen säkerhet! Efter att med sin dotter hafva vexlat dessa bemlighetsfulla ord, skyndade Martin-Simon sig att uppbinna de vandrande, medan Marguerite