Aftonbladet – 29 augusti 1846, sida 2

— OLE—Lredni:io— OO till Martin Simons boning, lät Marguerite kalla Ernestine in i ett särskildt rum; och i det hon kysste henne på pannan, sade hon med rörd och bruten röst: — Min fro!... jag bar varit mycket sträng emot er och ni har med ett orubbligt tå!amod fördragit min kallsinnighet. I dag, då allt förenade sig för att anklaga min far, då Jag sjel! vågade tvifla på hans dygd, på hans hjertas renhet, var ni den enda, som hade mod att försvara honom. Ni är vida bättre än jag, och ni förtjenar all sällhet och glädje. Imedlertid, — tillade hon, sävkande rösten — om er lott ej skulle bli så lycklig som jag önskar; om er... om chevalier de Peyrss en gång skulle åter nedsjunka i dessa dåliga omständigheter, bveruti han sig beenr, Lå ban anlände bit, så kom ibåg att ni eger en vin i Marguerite Simon ec) alt ni kan i motgången räkna på mig. I detsamma hon hade uttalat dessa ord, afilägsnade bon sig hastigt, liksom hade hon fruktat att förråda sin häftiga sinnesrörelse. ÅTTONDE KAPITLET. Den religiösa ceremonien hade dragit långt lut på dagen, och den hade efterträdts af en måltid, hvarvid, utom alla bjudna gäster, de lförrämsta handlande personerna i denna bistovia voro tillstädes. Efter sluict af denna måltid, sora gick mycket tyst till väga, och hvarjunder en hvar noga aktade sig att göra någon anspelning på morgonens bänrdelser, åtskiljdes man, och snart var alll lika tyst och lognt, så I vil i hela byn, som i Martin-Simozrs hus, och ingenting vitnade om de sorgliga tilldragelser, hvilka några timmar förut bade stört Bout-duI Mondes vanliga stillhet och trefnad. 5) Då allt var slut, tog Michelot ett kallt och torrt farväl af de nygifta, vexlade hviskande några ord med konungen i Pelvoux, som tycktes t hafva helt och hållet glömt deras förra tvist,