fe vid havs... vid deras vigsel. Tröttheten och de skakande sinnesrörelser jag erfarit .... — Nog, mitt barn; Jag skall göra din ursäkt kos våra gäster. Se så, nu får du gå in till dig. Det är tid att jag kläder mig, för att ledsaga den olyckliga unga flrckan til altaret För öfrigt kan du bålla dig alldeles stilla oct slippa allt besvär: jag skall reda alla dessa affi. rer, som förekomma dig så trassliga. Jag skal i ett enda tag afstwa giftermå!et och nedtyst alla upproriska passioner. — Och på hvad sätt, min far? — I det jag uppfyller den högtidliga ed ja svurit min far! — Gå nu! Några ögonblick derefter inträdde Mertir Simon i den undra salen, klädd ien svart dräg den han brukade endast vid stora högtidlighe ter. Hen kallade Michelot afsides, tillika me Peyras och Noöl, hvilka alla tre hade sökt 2! passa elt gynnande tillfälle att få tala me honom. Endast några få ord bviskade han deras öron, och från detta ögonblick rådde, lik som till följd af en förtrollning, den fullkomti gaste harmoni i hela samlingen. Då man begaf sig till kyrkan, var den un; bruden medelst några lugnande ord tillfred nästan leende; brudgummen syntes, med u! undantag af några distraktioner, artig och lyc! lig. Det fanns intet enda ansigte, ärda t Michelots och Esaias Ncöls, som icke uttryck en sympatheti:k tillfredsställelse. Martin Simon sjelf syntes oändiigen glad lugn, och de goda bergsborna, som vure tjusta öfver denna ofirmodade förändring morgonens rysliga företeelser, uppgåfvo Lbö ljudda glädjerop under vägen. Det var und: dessa nu så Jyckliga förebud, som chevalier Peyrasv och fröken de Biancheforis föreni välsignades af priorn från Lautaret, i Bow-å Mondes lilla kapell. . Då man efter ceremonien hade återkomn