Aftonbladet – 28 augusti 1846, sida 3

na vrå af jorden med förstörelse och död Och dessutom: tycker ni icke att det är er alltför tung börda för en man, enkel och god som ni är, att vara förvaltare af detta guld som alstrar allt godt och allt ondt i verlden och det rhed fara att belönas med den aldr: svartaste otacksamhet? ... Fader! ri har gjor tillräckligt godt med detta guld; vakta er al hädanefter göra idel ondt! Martin-Simon satt, under några ögonblick tankful!l. — Merguerite, sade han ändiligen, jag har ingenting glömt, och jag är färdig att hålla den ed min far fordrade af mig, den jag fordrat a! dig, och som du säkert skulle fordra af dina barn. Jag bar detta löfte ständigt närvarande för mitt minne; men jag tror dock icke, att ögonblicket redan är inze, då jag bör afstå från den omätliga makt, som min fars upptäckt gifvit mig. Som du säger, så är guldet orsaken till allt godt och allt ondt i verlden. Men bitiills har det goda vida öfvervägt det onda, och jag skulle begå ett stort fel, om jag beiöfvade mig sjelf medlet att så kraftigt, som hitills skett, inverka på mina medmenniskors öden. Uader sådana omständigheter, som de nu för handen varande, skulle min far, ehuru nedslagen och menniskoskygg han var, icke kunnat råda mig till det ytterliga medel, hvarom du talar, ty de varma tacksamhetsbetygelserna al de olyckliga, dem han hulpit och tröstat, skulle för honom, liksom för mig, öfverröstat de elakas färbrunelcer. Nej, nej, min goda Marguerite, jag behöfver icke besiuta mig Ul dennes uppoffring; tänk på hvad jag har gjort och hvad jag ännu ämnar göra. — Hör på! forifor han, i det han förde sin dotter till ett fönster, hvarifrån man kunde se den vackra byn Buut-du. Monde, tillika med hela den sköna, leende delea — se, forifor han med stigande värma, bs trakta hvilka underverk jag med detta gu