— På Djurgårdsteatern hafva inom några dar förnyade representationer skett af Vår tids menniskor, hvilken pjes onsdagen i förra veckan gafs för första gången. Ledande sitt ursprung från samma upphof som Bättre folk och Pack, visar den tvilvelsutan åtskilligt syskoutycke dermed genom flere ganska qvicka scener. Intrigen förekommer dock nästan för invecklad, för alt af en vanlig teaterpublik kunna lätt uppfattas. Detta är troligen orsaken, hvarföre ett i öfrigt så förtjenstfullt stycke ej emottagits med det lifliga bifall, hvaråt det val eljest fått glädja sig. Rollernas utförande är Öfverhufvud ganska berömvärdt. Såsom efterpjes gafs i går, likasom i söndags, Drottningen af Carthago. Denna, likaledes nya, enaktspjes hör till de roligaste man kan se. Till grunduppfinningen tagen från franskan, har den blifvit omsat: i svenska förhållanden, och till och med Söndagsbladet begagnas såsom ett af drifbjulen i styckets intrig. Hr Lsgerqvist, såsom tidningskollaboratör, masquerar sig på ett sätt, som man i vissa drag tycker sig igenkänna, och som väcker allmän munterhet. Hr Delands mästerskap i utförandet af sina roller är allmänt erkändt. Han har vetat uppfatta komiken med denna fina reserve, detta slags hofsamhet i åtbörder och uttryck, som just ökar den komiska effekten, Men den flere af Stockholms andre skådespelare i samma genre eljest ej rätt tyckas förstå sig på. Man bör erkänna, att jemte hr D., hrr Happe och Sjöberg i de ifrågavarande pjeserna kostymerat sig rätt väl, och utförde sina partier med stor sanning. I synnerhet visade hr Sjöberg, såsom Levi, ett högst snarlikt exemplar af en köpenhamnsk jude och penningkommissionär: en egen blandning ef karakters