Aftonbladet – 27 augusti 1846, sida 3

rj verit densemsma, meddelat fölianee berättelse i den uti Wadstena utkommande tidningen Gengångaren: När Torstensson framträngt till Brunn i Mähren och framkastat sina förposter ända till Wien, voro Wienarna i stor ångest, emedan staden var försverslös. Man beslöt då i Wien, att anropa helgonet Brigitta, såsom sjelf svenska, om beskydd j mot svenskarna, och att hon täcktes förmå sinå landsmän, att eflågsna sig från Wien. För sådant ändamäl verkställdes en högtidlig procession, med gen verkan, ett Torstensson hals öfver hufvod j bröt upp och aftågade. Staden blef säledes räddad. Nog vet man orsaken till hans hastiga sfmarsch, som var det utbrustna danska kriget, då TorstensIson gjorde det hestiga täget från Wien till Holstein; men imeclertid fick S:t Brigitta uppbära äran af det för Wien vigtiga resultatet, och wienarn? uppbyggde ett kapell för henne, hvilket ännu finnes gvar och begagnas. På årsdagen af hennes Thjelpsamhet, elier ock af kapellets färdigbyggende, Jeller kanske på hennes namnsdag, har sedan dess lärligen firats en folkfest utanför den plats, der ke(pellet är beläget; fältet, som omgifver kapellet, är stort och slätt, likt Ladugårdsgärdet vid Stockholm, och kallas Brigitten-Au. Den 42 sistl. Juli, som var en söndag begåfvo vi Os3, säger den resandc, ut till fältet. Man hade der uppfört en oändlig mängd stånd. I de flesta ;hölios restaurationer; i andra var lindansning, visades taskspeleri, vilda djur, marionett-teatrar och mera dylikt. Musik hördes öfver allt; på många ställen, u!e på slätten dansades under Guds fria himmel. Dansmusiken på dessa ställen bestod antingen af ett positiv, eller ock af klsrinetter traki terade af käringar, eller slutligen af fioler spelade af gubbar eller pojkar. Med ett ord, här hörde man alla slag instrumenter behandlade af olika I konstnärer af lägsta rangen i den musikaliska verliden. Bredvid S:t Brigittas kapell var anordnad en ordentlig darssatong med trädgolf och tälttek, men utan väggar. Der befunno sig de som hade tilliälle jatt betala någon slegs afgift, och der dansades ej jallenast vals, utan äfven polka, och till och med ifrensäser. I S:t Brigittas kapell, som ver öppet, var trängseln oerhörd. På altaret brunno fiera vaxljus, och helgonets bild stod i ett öppet skåp, som I bruket är i katolska kyrkorna. Andra festeodsgen var folkvimlet mångdubbelt, och man uppgaf att omkring 80000 rmenniskor Voro samlade på det nämnde fältet. Musik, skrik och buller öfver allt, men ingen oordning. Polisen är mycket vsksam och ingalunda släpphändt, men det osktadt syntes här icke någon ovilja mot polisen råda inom de lägre klosserna, såsom fallet är i Stockholm. Medgifva måste man dock, att Wiener-polisen går tyst och stilla till väga, samt undviker alla våldsamheter så mycket som möjligt. Når om aftonen andra festedagen mörkret inträdde, upplystes det stora fältet af en massa lyktor af alla färger. Anblicken var hänförande, och då derefter ett fyrverkeri afbrändes, blef glädjen bland den församlade forkmassan drifven till sin höjd. PA — DWARKANAUTH TAGORE, denne märkvipdige man, en f Ostindiens rikaste köpmän, som belt nyligen sfled i London, härstammade från en of dessa höga braminfamiljer i Hindosten, hvika cedan århundraden tillbaka i sitt fäderneslang egiG företrädesrätt att förvalta vissa h:lgedomer, hvilka de vanliga prestfamiljernas medlemmar icke fingo nalkas, Hars rang ver derföre så hög, att han afde titeln af Rojeh eler furste, som fenerelstäthållaren i Indien erbjöd honom, och vil sitt första besök i Europa till och med vägrade stt mottsga viddarevärdigheten i Eogland. Men ännu vwida högre är hans rang i kulurhistor ens anneler. Hens välgörenhet kände icke sllenast inga gränser och sträckte sig med lika frikostighet till hinduer, muselmänner, judar och kristna; uten bans sträfvande för sin förvekligade mnatiors ancliga och sedliga höjning visade sig så storertsct, att det endast kan värderas af dem, som känna frakten af tusenåriga religiösa, nationela och semhällsfördomar, mot hvilka denna men bade att kämpa vit sisa prisvärda företag. Han stiftade med furstlig frikostighet skolor och beordrede de i Kolkutta florerande aksdemiska inrättningarna; öfverallt der det gällde att befordra upplysningen, utbreda kunskaper och införa nya nyitiga företeg samt sflägsna samla såmfundsfördomar, var man säker om hens juttröttliga medverkan. M.n känner den afsky wvaraf hinguen integes vid förfördelendet af ett ik, Dwerkanauh Tagore delade denna afeky i vögsta grad, men han insig väl, att, uten grundiza anatomiska studier, man icke kunde tänka å en reform i den gamla hindostanska vicskepliga äkekorsten. Då derföre ett anatomiskt kollegium prättades i London för unga hinduer, ver Dwosranauth Tagore sjelf närvarande vid de första disektionerna för att inge de af honom underbållna leverna mod, och ehuru nästen öfvervätdigad af edervilja, uthärdade han dock ända tiil slut, i nedvetande af den öfvermenskliga tjenst han härgenom gjorde sitt fosterland. Kort före sin död ade hen den glädjen att hemsända 9:ne af dessa lever, som genomgått sin anatomiska kurs. För tt inhemta kunsksper genomreste denne märkyvärige bramin de flesta af Eurcp3s länder, och deröre lärde han sig med stor ensirängning franska pråket. Såsom musikalisk dilettant intog hen ett. cke vanligt rum; målningar och bildhuggarearbe0 funno i honom en sto: baundrare och frikostig öpore. Mean kan säga, att icke någon salimänt yttig anstalt i Indien uppstod utan rikliga bidrag rån hens sida; uti intet köpmansföretog, der rådller understöd behöfdes, enlitades han förgäfves; igen fremmande och hjelpb:höfvande gick ifrån onom utan att prisa hans ädelmod och gästfrihet, ch det ver således icke underligt, att både infödda ch europeer i Kalkutta läto upphänga hans bild på. adshuset och voterade uppställandet af hans bildjod i marmor. Hans frikostigbet understöddes sf n kunglig förmögenhet; hans jordegendomar i Inien skola varit så stora, att han derför ärligen sattade till indiska kompainict 4,200 000 rdr bko— SÄLLSYNT LYCKA. En dag i början af denna rånad tappade en af handelshuset Rothechilds i