Aftonbladet – 27 augusti 1846, sida 2

FRE RER PE SRA I OA AA TARA 4 Fa Si nr ST a Michelot, att icke min far, hofrättspresidenten, fordrar sträng räkenskoip af er för det sätt, bvarpå ni bemöter de vänner, hvilka ha bistått mig I min olycka. Jag är okunnig om hvad dessa papper innehålla, men jag kan på förhand intyga, att ingen menniska här delar edra fasanstulla misstankar. Vi känna allesammans herr Martin-Simons redlighet, och hans höga dygd. Hvilken timlig fördel kunde väl vara stor nog för att förmå en sådan man som ban till förnekande af :emtio års bepröfvad rättskaffenhet? — Teck, tack, mitt söta ba:n! halfhviskade konungen i Pelvoux med qväfd röst, i det att tvenne stora tårar långsamt rullade utför havs kinder. Det der borde min dotter hafva sagt. — Fröken, yttrade Miche!ot med skrymtaktigt sorgsen min, till Svar på Ernestines anmärkning, jag ämnar inför er herr far redogöra för motiverna till mitt handlingssätt; ty ni förstår icke till hvad ytierlighet kärleken till rikedomar och törsten efter guld kuuna föra. Olika hviskande samtal uppstodo der och hvar i salen, bland den folkhop som nu uppfyllde densamma. Martin-Simon hade kasrat ig på en stol och såg helt försegd ut. Han höll begge händerna tör ögonen, för at dölja den smärta, som hans dotters skenbara likgiluighet förorsskade honom. Den församlade mängden skakades af tusen olika känslor. I detta ögonblick hviskade Peyras, hvilken, ealigt hvad viredan anmärkt, hade, tillika med Marguzrite, genomögnat de papper, som inne