Aftonbladet – 27 augusti 1846, sida 2

torn förmodat en fruktai.svärd medtäflare, den der vandrade emot samma mil som han. — Dessa bevis, dem ni så högt åberopar er, ropade han med värma, äro påtagligen falska och lögnaktiga; det skall jag kunna bevisa er, mäster Michelot. Och om ni vore en man af heder, i stället att ni är en usel ränksmidare, en feg intrigmakare, skulie jag genom ett annat medel öfverbev.sa er att ni har på ett gement sätt ljugit; och det af idel egennytta och girighet. Ett gillande sori beledsagade detta häftiga utfall. Ernestine tryckte förstulet sin fästmans band, liksom för att tacka honom för det ban tagit deras värds parti. (Forts. följer.) RR — InFaLL. Under ett häftigt störtregn var ett säliekap på ett landtställe hos elt rikt men mycket snålt fruntimmer, hvilket icke erbjöd sitt fremmsnde ringaste förfriskning. Då det led på tiden anmärkte någon: det är dock ett stort nöje att i ett sådant regn sitta så torra som vin. — En förnäm dam hade tagit en ung gosse från landet i sin tjenst. En dag for hon ut att göra visiter, men då hon redan satt i vagnen, påminte hon. sig, att bon glömt medtaga sina visitkort. Hon ropade då åt betjenten, att han skulle gå upp och hemta korten samt behålla dem hos sig. De flesta, hvilka frun tillämnat en visit voro ej hemma, och hon lät derföre genom Jean tillställa dem ett ciler två kort. Vid det sista besöket sade hon: Jean, bär skail du aflomna tre kort — Det går inte an, kära fru, svarade Jean, jag har bara två qvar: Klöfver Ess och Hjerter Sju. — Be:jenteu hade nemligen från fruns rum hemtat en kortlek.