Aftonbladet – 27 augusti 1846, sida 2

nen ar SS EE höllo anklagelsen mot Martin-S.mon, dessa ord i den unzsa flickins öra: — Bevisen äro förfärliga, äro öfveriygande, fällande. Lofva mig er hand, tillika med gulds-rufvan, så skall jag döda Michelot, frånröfva hborom papperea och frälsa er för. Marguerite gjorde en åtbörd af förakt, och esevaliern aflägsnade sig från henne, bitande siz i läppen. I detsamma smög en anncn röst i Marguerites andra öra dessa ord: — Er band, eller ock å blotta guldgrufvan, eeh jag rifver sönder papperen! Marguerite vände sig icke om; men hon senkärde Miehelots röst. — Hvarken det ena eller det andra, sv32rade hon. Prokuratorn förlorade sig bland mängden. — Moamsell, jag är här, hviskade snart en trodje röst. Försäkra oss om besittningen af guldgruivan, och i samma ögonblick skall er far vara fri från ala förföljelser. Marguerite vände sig om denna gången och varseblef den gamle priorn i Lautaret, stödd på skolmöstarns arm. Hon smålog mot dem med en melankolisk min och svarade med låg röst: — Kan hönda! Bullret af en ordvexling, som uppstått mellan Pcyras och Michelot, öfverröstade i deta ögonblick sorlet af de många okka samtalen Crevaliern var, oaktadt sina egoistiska asigter, ingalunda känslolös för den vanära, som hotade bans slägting; dessutom bade han uti prokura