rn PEREIRA NNNRNNESSNNNRR RRENO rt skulle en sådan måg som jag vara af särdeles nytta. — Bör jag så förstå er, min herre, som vore det min enda dotters band ni fordrar till pris för er tystlåtenhet? — Till pris för er förmögenbet, för er heder, för ert lif, tillade Miche!ot med mycken liflighet. Betänk bara, att ni är helt och hålIet i mitt våld. Om jag blott säger ett ord, så är ni fängslad, anklagad, dömd till en vanärande död... Er dotter sjelf skall icke tycka sig med gåfvan af sin hand för dyrt köpa den sällheten att rädda er från en så stor fara. — Är det allt? frågade konungen i Pelvoux med dof röst. — I det närmaste. Jag vill blott tillägga, det jag hoppas att vi, i fråga om hemgift, skola lätteligen förstå hvarandra. Jag vet att ni är en alltför god far, för att jag skulle kunna betvifla det ni icke ville skänka er enda dotter en hederlig förmögenhet, då ni kunnat visa er så frikostig mot en aflägsen slägting, som Marcellin de Peyras... Men som det torde kosta på er att afstå från den der grufvan, ni vet, så skola vi helt broderligt dela afkastningen dera, och jag skall helt enkelt vara er kompagmon. — Vi två skola göra präktiga operationer, och ni skall få se buru väl jag förstår mig på att sköta affärer. Man kan icke vara förståndigare än jag, i den vägen; ni drar er ur spelet för godt köp och jag vinner derjemte den fördelen att... Men här tvärstadnade prokuratorn och betraktade sin värd, för att döma om den verkan hans dristiga förslag hade gjort. Han förskräck