Aftonbladet – 27 augusti 1846, sida 1

GULDGRUFVAN.) BEBÄTTELSZ AF ELIE BERTHET. Martin-Simon stod framför Michelot och vän tade under smärtsam ångest att få veta på hva vilkor han kunde få köpa sitt lugn. Prokura torn tycktes dock göra sig ett grymt nöje a alt förlänga denna ångest. Han indrog långsam en pris snus i näsan och återtog med sin föro lämpande kallblodighet: — Min käre Simon, här är fråga om at kunna förlika begges våra intressen, och ni skal få se att, ehuru dålig tanka ni än må hafva on mig, så envisas jag dock icke att göra er ställ ning odräglig. Jag vet nog att det ges uppoff: ringar, dem ni icke utan största motvilja un derkastar er; derföre har jag utletat en medel väg, den ni troligen skall gilla! För att nu komma till saken, utan för mycket omsvep måste jag erinra er om att jag är ungkarl och att jag är särdeles sinnad göra ett slut på det ledsamma ungkarlslifvet. Om jag hade velat så hade jag i Lyon funnit mer än en vacker fröken, som velat bli fru Michelot; men jag är ännu rask, jag bar en vacker förmögenhet, elt godt rykte inom embetet, och jag har således ingenting förlorat vid att hittills förblifva ungkarl. En lugo, sansad, förståndig man, som bar skridit öfver passionernas ålder, kan bli en mera passande man för vissa unga flickor, än dessa unga, slösande sprättar, dem man finner vid) hvarje steg; och, för er, mäster Simon, ) Se Aftonbl. J4 170, 171, 172, 173, 174, 175, 477, 178, 179, 180, 181, 182, 183, 182, 485, 186 487, 188, 190, 191, 492, 194, 495 och 196.