Aftonbladet – 27 augusti 1846, sida 1

Dörren öppnades verkligen och flere af byn invånare, som voro ditkomna i och för bevi standet af bröllopsceremonien, inträngde i rum met. Bland dessa var den vördnadsvärde gub ben, som Marguerite hade kallat morbror, oc! som verkligen var bror till hennes aflidna mor Det var han som, i anseende till sin hög: ålder och det nära sligtsk-psband, hvilket för enade honom med Martin-Simon, trodde si; böra träda emellan de båda motståndarne. — Sviger, sade han till Martin-Simon, i de han sökte lösslita prokuratorn ur dennes förfärliga näfvar, hvad tänker du på?... Hvad har den främmande gjort dig eter du handterar honom så? — Hvad han gjort mig! ropade bergsbon, som stötte till Michelot, så att denne ramlade till andra ändan af rummet. Han anklagar mig för mord, för det afskyvärdaste mord. Vilda blickar riktades nu på prokuratorn, hvilken mekaniskt sökte bjelpa den oordning, som i följd af brottningen hade åstadkommits i hans kostym. — Jag medger, återtog gubben, mildt, att förtrytelsen i sådana fall kan vara billig; men denna förtrytelse bör icke uraria till våldsamhet ... Lugna dig, svåger!... och ni, herr prokurator, fortfor han, vänd till prokuratorn, gå fort ut härifrån och afvakta ett lugnare ögonblick, för att... — Ja, ja, afbröt Marguerites far, utom sig af förargelse, och i det han åtskiljde bergsbe. erna, som hade ställt sig vid dörren; låt honom gå ut... låt honom gå och anklaga mig inför parlamentet i Grenoble, såsom skyldig till mor