Aftonbladet – 26 augusti 1846, sida 3

och ni finner ju er fördel vid att icke i detta hänseende ådraga er den allmänna uppmärksamheten; ty det handlar om en omätlig rikedom, en guldgrufva, från hvars egande man icke skall dröja att i konungens namn utesluta er. Skaka icke på hufvudet; jag är viss på att denna grufva existerar och om frågan kommer i händerna på bödeln i Grenoble, så eger han medel nog att hastigt och lustigt tvinga er till bekännelse. Kortligen: er hela timliga välfärd är förknippad med denna affårs nedtystande, och vi skola nedtysta den. Jag bedrog er då jag sade, att de handlingar som anklaga er äro i Lyon; de äro här, och jag kan lemna er dem på ögoublicket, så snart vi ha kommit öfverens med hvarandra. Martic-Simon funderade nå ra ögonblick med: dyster min. — Jag börjar se in i deona intrig, — sade han, — och jag lyckönsker herr Michetot att bafva afstilt från de stora och välklingande orden: pligt och samvete. När jag talar med: djefvulen, så tycker jag helst Om, att han visar sig med sina klor och sina klöfvade fötter. Nå väl; låt höra! Hvad begär ni såsom pris för de der papperen och er oförtrutesbet ? Ett uttryck af glädje och triumf spred sig öfver prokuratorns anletsdrag. — Edra ord äro bårda, herr Simon, — åte:tog han, grinande; — men jag är van, jag, att anse ord såsom ingenting eller åtminstone såsom ganska föga. Jag skulle således ieke fäita mig vid orden, utan vid handlingarna. Hör mig således med hela er uppmärksamhet I (Forts. följer.)