Aftonbladet – 26 augusti 1846, sida 3

VV Mm — Vet ni då icke hvar originalerna finnas — Nå väl, — återtog prokuratorn med et skrymtaktigt småleende; — om jag lofvade e att sönderrifva dem, så snart jag kommer til Lyon, der jag lemnat originalerna? — I det fallet, Michelot, — sade bergsboi med en godmodig uppriktighet, — skulle ja; siga att jag orättvist förtalat er, och jag skulle döma er mindre hårdt i en framtid. — Och det vore hela min belöning! — Hvitken belöning fordrar ni då, för at afståffrån en lika dåraktig, som orättvis handling! — Men betänk då, — återtog lagkarlen, son om han alldeles icke förstått meningen mec sin värds fråga, — betänk att protokollet, deruti ni sjelf erkänt möjligbeten af en våldsan död, att Raboissons förklaring och den dervic bifogade skriften, samt slutligen mitt eget intyg kan tjena till grund för en väl genom: förd brottmålsprocess. — Kom ihåg att dei gäller lifvet... äran... Martin-Simon ryste mot sin vilja. Michelo: varseblef denna rörelse af fasa och trodde såtedes ögonblicket vara gynnande för att gilvs den sista stöten. — Låt se, min herre, — sade han med en märkvärdig talflödighet och en beundransvärd korrektbet i uttalet; — låtom oss gå raskt till målet! Ni kan, så snart jag vill det, bli anklagad inför domstolen; och låt vara att ni älfven skulle få bibehålla lifvet, så kan ni dock icke rädda ert anseende. Dessutom vet jag ganska väl, alt det aldra ringaste bemödande å domstolens sida vore nog för att genomtränga den hemlighet, som Raboisson hade upptäckt,