Aftonbladet – 26 augusti 1846, sida 2

— m—— — Icke fyllest så galen som ni tror, svarade prokuratorn, stucken; sätt er igen och värdes böra mig; ni skall då sjelf få döma om man icke kan, utan att vara angripen af galenskap, fästa någon uppmärksamhet vid de anklagelser som höjas mot er. Bergsbon höjde medlidsamt på sxlarna; imedlertid satte Lan sig åter och lade vårdslöst det ena benet öfver det andra. — Gå på! gå på! sade han; jag skall afhöra er. Lagkarlen samlade ett ögonblick sina tankar, liksom för att bemöda sig om att göra sin framställning så klar och så logisk som möjligt. — Min biste värd, började han nu i samma inställsamma ton som förut, min hederlige och ädelmodige vän; förtörnas icke på mig, i fall omsorgen för er säkerhet föranlåter mig alt i kela dess vidd framställa den fara, hvari ni svälvar. Jag vet väl att det icke fians något materiellt bevis för det påståeadet, alt någon våldsambet blifvit begången mot Raboisson, men om man lyckades bevisa det denne man var :i besittning af en högst vigtig hemlighet, hvilken ull dea yttersta grad intresserade den mättigaste i hela landet, skulle många vittnen framstå, de der kuade bevisa att Raboisson blifvit, aftonen före sin död, af den ofvarnämnde personen, hotad med att bli kastad i ett bråddjup, hvilket är precist den död ban ljutit. N. fianer häraf, att det ges tillräckliga anledningar till företagande af en process mot er. Denna gången kunde Martin-Simon icke bibehålla sin kallblodighet. Han blef belt blek och hade mycken svårighet att framstamma: