Aftonbladet – 26 augusti 1846, sida 2

denna möjlighet, svarade Martin-Simon i er likgiltig ton; och jag lät er i handlingen införa alit hvad ni ville, emedan jag förlitade mig på er erfarenhet i allt hvad som angår lagliga for maliteter. I alla fall må parlamentet anställs uadersökning, eller icke; det qvittar mig lika ty mitt åliggande är till alla detar fullgjordt. Prokuratorn svarade med eit betydelsefull hm! och yttrade sedan, i något lägre ton: — Jag fruktar storligen, min ädle vän, at icke allt är så fuligjordt, som ni behagar tro Jag bar saker att meddela er, öfver hvilka n skall bli ytterst förvånad. — Ni? — Jag sjelf; och jag är ledsen öfver, att er man, som jag högaktar och älskar — ty, os3k tadt vår korta bekantskap, min kära Simon högaktar jag och älskar er så mycket, som nå goa menniska i verlden — jag ir ledsen, säge jaz, öfver att milt samvete åligger mig såsom pligt att på er låta misstankar falla, dem jag lik vål hoppas ni ej skall få svårt att från er allägsna — Jeg anhiller att ni måtte förklara er när mare., sade bergsbon, sträft. — Välan då! återtog prokuratorn med skrymtaktig sorgsenhet. Ehuru påkostande det är för mig att nödgas bedröfva er, min gode och högaktade värd, så finner jag mig försatt i den srymma nddvändigheten att inför parlamente: i Grenoble åklaga er, såsom den, hvilken be sått mordet på skärsliparen Raboisson. Jag är oändligen bedröfvad deröfver, tzo mig det. Martin-Simon reste sig härvid i hela sin längd. — Karlen blir ju galen, sade han med förakt och liksom för sig sjelf.