Aftonbladet – 26 augusti 1846, sida 2

— Nå, men hvem kan bevittna att jag hotat len der Raboisson? — Det fians inga egentliga vittnen på denna votelse, svarade prokuratorn med samma lugn, om om han diskuterat en simpel lagfråga; men vad man kan intyga, hvad jar, edra andra gäter, samt en hvar af ert husfolk kan bevittna, ir alt en häftig träta uppstod mellan er och len olycklige, dagen före den då han försieks; ;eh er sinnesskakning, då han inställde sig hos er, bevisar nogsamt alt en gammal tvist egde cum er emellan. — Och ni tror, min herre, att man på så svaga bevis kunde för mord anklaga en man, hvars redlighet är så känd som min; anklaga mig, byns fredsdomare, sextio familjers beskydlare, mig, som man kallar konungen i Pelvoux? — Vi äro ännu icke vid slutet, inföll Micheot, småleonde; och efter så måste ske, herr SiMon, så vilja vi ipgå i hvad man keallar rei biscera, sjelfva grunden af saken. Utom de omständigheter, hvarom jag nyss talat, utom protokollet, som, vare sagdt i förbigående, är et slags anklagelse, af er sjelf uppsatt mot er jelf, existerar det ännu en förklaring af den pfvannömnde Raboisson, daterad samma dag som han dog, enligt hvad man förmodar, och Md innebåll, att ifall meranämnde Raboisson kulle komma att förgås till följd a någon vålds;erning, så skulle man för denna hans död anlaga ingen annan än Martin-S:mon de Peyras, redsdomare i Boul-du-Monde, hvilken hota! taboisson att af någon biand sina tjenare låta iedstörta honom i en af bergens afgrunderp. ag citerar, måhända, icke rätt väl termerna i