Aftonbladet – 26 augusti 1846, sida 1

GULDGRUFVAN.) BERÄTTELSE AF ELIE BERTHET. Vi måste nu gå tillbaka i vår berätte!se och förtälja hvad som hade tilldragit sig i MartinSimons hus, medan chevalier de Peyras och Marguerite befunno sig på andra sidan af byn. Så snart dagen. grydde hade konungen af Pelvoux, trogen sina gamla, landtliga vanor, stigit upp och satt sig i sitt arbetsrum, vid sin skrifbyrå af inlagdt träd, och genombläddrade uppmärksamt en bok med kopparknäppen, som tycktes vara en räknebok. Han hade upptagit detta tjocka register ur en ekbyrå, som stod öppen i ena hörnet af rummet; denna koffert var försedd med jernbeslag, som gjorde den ännu säkrare. Byrån, kofferten, en säng af gult damast, samt några ländstolar af träd utgjorde möblerna i detta rum, hvars väggar voro, öfverallt, panelade och målade med ornamenter. I trots af denna enkelhet, påstods att högst få personer hade fått tillåtelse att inträda bär; undantagandes egarens dotter och en gammal, nästan fånig piga, som hade det uppdraget att i detta rum underhålla en exemplarisk ordning och snygghet. Mairtin-Simons ovilja, att i denna sin arbetskammare mottaga något slags besök, låter lätt förklara sig, då man får veta att den ofantliga annotationsboken, eller kladden, hvarom vi ha talat, var fullskrifven med idel summor på myntadt guld och silfver; en omständighet, som li) Se Aftonbl. J4 170, 171, 172, 173, 174, 175, 477, 178, 179, 180, 181, 182, 183, 184, 185, 186 487, 488, 190, 191, 192, 194 och 495.